Vi kastas direkt in i händelserna och från den stunden är Tommy Ivarssons sommarprat en känslomässig resa från början till slut. Han berättar om den lungsjuke sonen som gick bort 2015 och om sitt eget kontrollbehov. Tommy Ivarsson målar upp gripande verklighetsscener från sjukhus och köksbord som om han vore författare.
Från och till kan musikvalen skära sig lite med stämningen i berättelsen. Men kanske beror det på att låtarna inte är hans egna favoriter, utan är kopplade till betydelsefulla personer i hans liv.
Tommy Ivarsson uppmanar andra män att prata om sina känslor, något som han själv har haft svårt med. Han berättar om hur han flydde in i jobbet då sonen blev sjuk, och han beskriver sitt sökande efter sitt sanna jag.
Hans program är inte bara ett av sommarens bästa och mest gripande sommarprat, det är också ett av de viktigaste.
