Det är väl egentligen inte böckerna som har fått Liza Marklund att tystna. Mer det där andra. Livet runtomkring författarskapet. Som dottern Annika Marklunds cancer och året med operationer och behandlingar.
Med darr på rösten berättar Liza Marklund om hur hon tog emot beskedet. Hur världen stannade av och blev tyst.
"Skulle hon nu dö var det min uppgift att hjälpa henne att göra det."
Stunden senare går hon över till att berätta om att hon har slutat som krönikör, knappt ger några intervjuer och har sagt upp sig som UNICEF-ambassadör. Eftersom allt det där som var så viktigt förut inte alls är viktigt längre. Sjukdomen och erfarenheten av att stå öga mot öga med döden förändrar.
Antagligen är det därför som hennes sommarprat är relativt tomt på innehåll den dryga timme som leder fram till det där tunga som suger tag.
Främst bjuder Liza Marklund på anekdoter från sina författarturnéer och på en teori om den svenska kriminallitteraturens framgångsfaktor, men därutöver är det tunnsått på de analyser och brandtal som tidigare har kännetecknat Liza Marklunds medieperson.
Även om det bränner till när hon pratar om hatet som har drabbat hela hennes familj. Tomheten får sin förklaring när hon i slutet berättar att hon har sagt allt som hon har att säga. Nu sätter hon punkt. Inte bara för Annika Bengtzon.
Sista meningen: Det är det här det blev, eller kanske är det nu det börjar.
Musik: Blandad kompott, inte sällan som kommentar till det hon pratar om. Avicii, Suzanne Vega och ledmotivet till kriminalserien True Detective Far From Any Road med The Handsome family. Dessutom även USA:s och Rysslands nationalsånger, samt en bit av den tyska.
Sommarvärd 5/7: Edvard Moser, Hjärnforskare, psykolog, nobelpristagare
