Måndag 14/1, sammanfattning: Den första rättegångsdagen i skattemålet som handlar om dels grovt bokföringsbrott och dels grovt skattebrott, blev till en beskrivning av hur det kan gå till när en svensk artist ska marknadsföras. Artistbokaren Bruno Tillanders specialitet var under de aktuella åren, mellan 2005 och 2007, att i svenska köpcentrum arrangera framträdanden och efterföljande skivsigneringar.
Den stora frågan för rätten att ta ställning till är hur betalningen till artisterna egentligen gick till och hur stora summor det handlade om.
Bruno Tillander var ganska nöjd med dagen även om han tyckte att artisternas advokater gått väl hårt åt honom och att de ägnat sig för mycket åt oviktiga detaljer för att få honom osäker.
- Om jag inte får sex månaders fängelse så överklagar vi till hovrätten. Men det ska ni veta att jag anmält mig själv och har återställt alla de pengar det handlar om, säger Bruno Tillander.
Varken Lotta Engberg eller Martin Stenmarck ville uttala sig efter den första dagen i tingsrätten. Magnus Carlson var, innan han lämnade tingsrätten på Kungsholem för dagen, inne på samma spår som Martin Stenmarck var när han anlände till rätten tidigare på dagen, att det är otrevligt att vara med om den här upplevelsen, men att det är skönt att det snart är över.
----------------------------------------------------------------------------------
Måndag 14/1, eftermiddag: Rättegången mot artistbokaren Bruno Tillander och de tre artisterna Martin Stenmarck, Lotta Engberg och Magnus Carlsson går vidare i Stockholms tingsrätt.
Bruno Tillander beskriver hanteringen av sin verksamhet som ett ekorrhjul där han inte haft eget företag utan har samarbetat med svägerskans artistbokningsfirma, Argus produktion. Hon har bokat artister och han har sedan tagit över några av dem när han arrangerat deras shower och signeringar av skivor. I sina fakturor har han hänvisat till svägerskans firma och hennes organisationsnummer/personnummer samtidigt som pengarna skulle betalas in på hans eget bankgirokonto.
Åklagaren Arne Fors går under måndagseftermiddagen noggrant igenom skatteverkets dokumentation och de uppdrag, avtal och efterföljande fakturor som gäller Martin Stenmarck. Avtalen och fakturorna mellan Bruno Tillander och de olika köpcentrumen handlar om halvtimmeslånga framträdanden och skivsigneringar mellan 2005 och 2007, bland annat på Allum i Partille, på Torp i Uddevalla och på Kungsmässan i Kungsbacka. I avtalen går att läsa hur arrangören ska bete sig, vad som ingår och lokala detaljer, som att artisten Ola Svensson ingår utan kostnad".
Under den långa genomgången har Martin Stenmarck pannan i djupa veck och hakan lutad i vänsterhanden. Advokaten Hans Strandberg menar att det inte handlar om shower utan om ett sätt för artisten att visa upp ett smakprov av vad han eller hon kan erbjuda, ett sätt att marknadsföra sig. Frågan som svävar över rättssalen är hur mycket artisten fått för sin del av evenemangen och hur de pengarna har utbetalats.
Martin Stenmarck beskriver sin arbetssituation under åren 2006 och 2007, då han skulle etablera sig som skivartist och låtskrivare. Han utformade en slags marknadsföringsplan där skivsigneringar och tillhörande framföranden spelade en viktig roll, liksom radio- och tv-medverkan.
- Bruno Tillander är den absolut bäste inom sitt slag, på att boosta skivförsäljning, på att hjälpa artisten få direktkontakt med skivköparen. Han är otroligt bra på det han gör, säger Martin Stenmarck under rättegången om Bruno Tillanders förmåga att arrangera besöken i köpcentrum.
Han kallar de olika delarna som följer på ett skivsläpp för marknadsföringsåtgärder och uppskattar att han under de åren samlade ihop till runt 200 sådana åtgärder. Martin Stenmarck poängterar också att allt handlar om att göra reklam för sig själv och sin skiva.
----------------------------------------------------------------------------------
Måndag 14/1, förmiddag: Varken Lotta Engberg eller Magnus Carlsson hade något att säga till det stora mediauppbådet som väntade utanför sal 5 i det pampiga huset på Kungsholmen. En solbränd Martin Stenmarck konstaterade: Det känns lite jobbigt, men det är skönt att det här närmar sig sitt slut.
De tre artisterna förnekar skattebrott och menar att de gjort har rätt för sig.
Under den första rättegångsdagen står spindeln i nätet, Bruno Tillander i centrum. Han målar upp en bild av sin egen verksamhet där mycket har gått för fort och där han delvis därför har slarvat med redovisningen. Han har betalat många artister svart, med pengar i kuvert, från 2004 fram till 2008, för deras uppträdanden och tillhörande skivsigneringar på köpcentrum runt om i Sverige. Bruno Tillander, som beskriver sig själv som en vandringsman" som flyttat runt mycket, hänvisar till muntliga avtal om summor och menar också att flera etablerade artister har sluppit igenom garnet, med andra ord skatteverkets granskning och det rättsliga efterspelet.
Han ger en dyster bild av sitt artistbokeri där alla köpcentrum ser likadana ut och där den typen av evenemang inte är det han egentligen skulle vilja ägna sig åt. Bruno Tillander menar också att många artister krävt pengar svart, som mest 30 000 kronor, för att alls uppträda och signera skivor.
När Bruno Tillander pratar och beskriver sin tämligen röriga och enligt honom allt annat än lönsamma verksamhet ser de tre åtalade artisterna sammanbitna och bekymrade ut.
