Att försöka placera Silvana Imam i ett fack är svårt, och kanske heller inte nödvändigt. Hon har ett eget sätt att se på det, som förefaller väldigt logiskt vid en genomlyssning av hennes debutalbum Rekviem.
– Jag rappar ju, så det är ju rap men det måste inte vara på hiphopbeats. Det är lättare att beskriva känslan än genren tycker jag. Känslan på Rekviem är väldigt drömsk och dimmig, det är skymningsmusik, säger hon.
Andra av hennes låtar som inte ligger på albumet är hårdare, rappen är mer rak och innehåller en mängd ordlekar. Det märks att texterna är viktiga. Det var också med texterna som det började.
– Jag började skriva när jag var väldigt liten, kanske tio år. Då var det dikter, men när blev äldre började skriva till egen musik. Jag tycker det är väldigt roligt med ord. Jag har alltid lyssnat på rap också, och tycker om den uttrycksformen. Jag tycker om musik som betyder något.
Debutalbumet tog låg tid att göra. Från dess att första låten skrevs har det gått över två år innan albumet färdigställdes och släpptes i våras. Men under tiden har hon lärt sig både hur hon vill jobba, och inte vill jobba.
– När jag skriver så är jag väldigt mycket i nuet och vill släppa varje låt så fort den är klar. Nu är jag på ett skivbolag, det innebär en viss byråkrati och jag måste vänta en månad innan släpper. Jag sitter på låtar som jag gjorde för månader sedan och vill bara släppa dem.
Vi kan med andra ord räkna med att höra mer av Silvana Imam. Innan hon fått grönt ljus för att släppa alla låtar hon sitter på, är det live hon är aktuell. På fredagskvällen på Trädgår’n.
– Det blir mycket dramatik, mycket känsla, lite visuals och lite romantik, utlovar hon.
