Salgado: "Ljuset kommer inifrån"

ANNONS
|

I mer än fyra decennier har Sebastiao Salgado porträtterat kroppsarbetare, migranter, urinvånare och - på senare år - utrotningshotade djur över hela världen. För sonen Juliano Ribeiro Salgado var fotografierna nästan mer påtagliga än den ständigt frånvarande fadern själv. I syfte att lära känna sin pappa bättre tog Juliano Ribeiro initiativ till "Jordens salt", en visuellt storslagen dokumentärfilm, som slutfördes i samarbete med filmregissören Wim Wenders ("Paris, Texas", "Himmel över Berlin").

När Sebastiao Salgado förra sommaren besökte Stockholm i samband med utställningen "Genesis" på Fotografiska berättade han entusiastiskt om filminspelningen.

-Wim följde med mig till den plats i Brasilien där jag föddes och filmen färgades av det ljus som jag är uppväxt med. Det är ljuset som jag bär inom mig. Det är själva poängen med fotograferandet: En fotograf kan bära med sig blixtar och annan ljusutrustning, men ljuset man använder kommer i själva verket inifrån.
Bara svartvitt

Salgado fotograferar, som många av den gamla skolans dokumentärfotografer, aldrig i färg, bara i svartvitt. Så till den grad är det en del av hans bildspråk att det är omöjligt att tänka sig de berömda fotografierna av guldgruvearbetarna i den illegala gruvan Serra Pelada i Brasilien i färg - det apokalyptiska myllret av människor på väg upp på rangliga stegar från jordens innandöme.

ANNONS
-När jag inte distraheras av färgerna kan jag koncentrera mig mer på det jag vill komma åt, konstaterar han.

I filmen skildrar Juliano Ribeiro Salgado och Wim Wenders Sebastiao Salgados stora engagemang för utsatta människor, utrotningshotade djurarter och, i förlängningen, hela planetens existens. Efter att ha dokumenterat inbördeskriget i Rwanda i början av 1990-talet bestämde han sig för att sluta fotografera - de ohyggligheter som han bevittnat i landet där grannar mördade grannar och över två miljoner människor drevs på flykt, fick honom att nästan helt tappa tron på mänskligheten.

Nytt hopp

I stället startade han tillsammans med hustrun och samarbetspartnern Lélia Wanick Salgado ett trädplanteringsprojekt vid den gård i Brasilien där han själv vuxit upp. De skövlade markernas snabba återhämtning gav honom hopp om framtiden och en ökad respekt för naturen. I fotoprojektet "Genesis" skildrar han de ännu orörda delarna av Jorden, valrossarnas, jättesköldpaddornas och blåvalarnas revir.

Nu har han hunnit fylla 71, men ser fortfarande inget slut på sin karriär som fotograf.

-Jag minns när jag var på fotobyrån Magnum för många år sedan och stötte på den brittiska fotografen Eve Arnold som packade sina kängor, sin väska och sin kamera inför en resa till Indien. Herregud, Eve var 87 år gammal när hon reste i väg på egen hand och hon tog fina bilder! Fotografer slutar aldrig arbeta.

"Jordens salt" får svensk premiär den 31 juli.

ANNONS