– Jag är Göteborgs självutnämnda förlorade dotter. Ni är mina adoptivföräldrar, säger Miriam Bryant.
Spelningen på Götaplatsen denna fredagskväll är en del av både sommarens kulturkalas och Symfonikernas uppmärksammade projekt Popical, där pop- och rockartister sammanstrålar med klassiska musiker. Tidigare år har bland annat Timbuktu, Laleh och Timo Räisänen intagit scenen högst upp på Avenyn tillsammans med orkestern. Att det är Miriam Bryant som står här med dem i år känns alldeles rätt, få personer hade passat bättre bredvid Poseidon 2016 än hon.
Götaplatsen är ett hav av folk. Årets göteborgare 2015 har dragit mer folk än ... är 1:a maj en trött jämförelse? Hur som helst välkomnar Göteborg sin göteborgare och sitt adoptivbarn med kärlek i kvantitet och kvalitet.
Inledningen med Finders keepers är möjligen lite svag. Ljudet lite vagt. Men det blir snabbt bättre.
Så mycket bättre-tolkningarna drar flest applåder och allsång. Allt jag behöver, Life is a flower och Ett sista glas – som absolut är en storslagen avslutning på konserten. Fullt förståeligt, det var det programmet som ändrade allt. Förmodligen är det anledningen till att hon står här på Götaplatsen idag. Och ingen skugga över programmet och prestationerna där, men jag kan inte undgå att längta vidare nu. Till när Bryant inte längre måste spela de där låtarna, när hon kanske gör det som en rolig grej för att det var så länge sedan sist.
Visst är det folkligt och fint, men Bryant är faktiskt som bäst med sina egna alster. Push play gör sig helt fantastiskt med Symfonikerna. Även Dragon och Weak heart är hur bra som helst.
Härligt också att få höra Serendipity som Miriam gör den. Även senare släpp som Game och Black car är fina – varav den senare handlar om när hon och hennes pojkvän träffades och blev blixtförälskade. Och själv är hon nästan extra glad då, det märks liksom att hon är sugen på att sjunga nyare material hon också.
Och så är ju Miriam Bryant så himla fin och mysig på scen. Pratar om kärleksrelationer som är svåra att lämna, trots att man vet att det är slut. Förbannar göteborgsregnet innan låten Raised in rain. Är vi vänner nu? Jag kan i alla fall definitivt adoptera dig. Hela Götaplatsen känner nog samma sak.
Med sin spelning på Liseberg i våras visade Miriam Bryant att hon idag är en artist som kan ta sig an stora utomhusscener hur lätt som helst, det gör hon nu också.
LÄS MER:Miriam Bryant: "Jag ska fira med middag och ett glas rött"
