Rubin är tillbaka i trapphuset

|

Från Bergsjön via Brooklyn och så nu med spårvagnen till nya, orörda väggar i Örgryte. Tony Rubin gatukonst har tagit honom långt.

För första gången sedan flytten till New York är Tony Rubin tillfälligt tillbaka för ett uppdrag "hemma" i Göteborg.

-Det här är första gången det känts helt rätt. Jag gillade när Andreas pratade om att det fanns en koppling tillbaka till hus från 40- 50-talet. När man gav sig själva utrymme att göra utsmyckningar som fick ta tid istället för att bara slänga upp något, säger Tony Rubin när vi träffas på byggplatsen vid Studio 2 i Örgryte Torp.

Andreas heter Norrman i efternamn, kommer från Malmström Edström Arkitekter och är den som ritat husen. Han kontaktade Tony Rubin ganska tidigt i arbetet.

- Oftast finns det inte en konstnär med så tidigt i processen, men jag fick nys om Tony och tyckte att det han gör såg spännande ut, berättar Andreas Norrman och fortsätter:

- Det är mycket arkitektur i Tonys bilder med bågöppningar, ljus och skuggspel. Sedan är det såklart kul med en Göteborgskille som är framgångsrik i New York.

Kräver mycket tid

Tony Rubin är på plats sedan några veckor tillbaka och ska färdigställa totalt femton målningar uppdelat på fyra olika hus. Sammanlagt blir tio trappväggar på bottenplan samt ett cykelrum. Han gör allting med fri hand och arbetar med stort tålamod och ett imponerande fokus.

- Det här yrket kräver tid och här kan jag verkligen gå in i det helt och hållet. På kvällarna sitter jag på rummet på mitt bed and breakfast och skissar och planerar för kommande dag, berättar Tony Rubin som är tacksam och glad för förutsättningarna han får här.

- Anlitar man en konstnär måste integriteten vara mer eller mindre total, menar Andreas Norrman och ett leende sprider sig på Tony Rubins läppar.

- Ibland är projekt väldigt styrda. Därför är det befriande att komma hit. Samtidigt är det ett stort ansvar, ibland är det lätt att börja fundera över vad andra ska tycka, men jag måste påminna mig om att det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv, säger han.

Uppvuxen i Bergsjön

Tony Rubin är uppvuxen i Bergsjön. Ett av hans tidigaste minnen är från när han gick loss med kritor just i trappuppgången varpå hans mamma fick tvätta rent. Ännu i dag har han med sig form och färg från husen i Bergsjön samtidigt som hans bilder byggs upp av graffitibokstäver i extremt avskalad form. Han jämför det med en musiker som samplar och upprepar det bästa, renaste partiet om och om igen.

- Mycket är omedvetet också, man har ju sitt bagage med sig. Jag kan planera ett verk noga, men det är först i efterhand som jag kan se vad som verkligen finns där. Som balkongerna i Bergsjön som hela tiden dyker upp i mina bilder. Och när underlaget är betong, som i cykelförrådet här, då är jag tillbaka i Bergsjön. Det känns fint att ta med en liten bit av det hit, säger han.

Tony Rubin är numera etablerad i New York och bara under det senaste året har det tagit fart på allvar med en egen bok, utställningar och flera prestigefulla uppdrag på olika ställen i USA. Graffiti-grabben har gått via gatukonsten till offentliga utsmyckningar och vidare in i finrummen.

På vagnen genom Göteborg kommer tiden ikapp honom.

- Min styvpappa var målare och jag gjorde min första praktik hos honom i sjuan eller åttan. Vi målade trappuppgångar på Berzeliigatan och Södra vägen. Mest fick jag ju tejpa upp åt målarna, men när åker jag förbi där nu minns jag hur jag fick förtroendet att handmåla en gipsbåd i taket med solrosor och blad.

Jag kommer ihåg en stark känsla av att ha gjort något permanent som folk ser varje dag.