Christian-Pontus Anderssons verk präglas av ett näst intill perfekt tekniskt utförande, oavsett vilken teknik det gäller. I den nu aktuella utställningen på Röhsska museet, Eden, See You on the Other Side, arbetar han i så vitt skilda material som glasfiber, porslin, olja och svärtat stål med en jämn och säker hand som inte står många efter. Resultatet blir verk som är nästan outhärdligt tydliga i sitt uttryck.
När det gäller utställningens budskap kommer jag osökt att tänka på Macbeth i Shakespeares pjäs med samma namn: Life is nothing more than an illusion. It’s like a poor actor who struts and worries for his hour on the stage and then is never heard from again.
För det finns något ödesmättat och nästintill otäckt i det jordeliv som Andersson berättar om med hjälp av sig själv och sina familjemedlemmar avporträtterade i både 2D och 3D och sedan framställda i förminskad skala.
Oavsett de högtravande referenserna till bibliska motiv, som exempelvis det plågade helgonet, så är det framför allt Anderssons framställning av människan som en spratteldocka som får mig att tänka på Macbeths desillusionerade syn på livet.
Till det intressanta hör också att samtliga utom helgonfigurerna blundar, vilket för mig innebär att verken uttrycker en introspektiv känsla eller tanke.
I flera fall uttrycker kompositionen också figurens önskan om att förflytta sig, samtidigt som det tydligt framgår att han eller hon sitter tydligt fast i en struktur eller en tanke.
De kulturella konventionernas destruktiva inverkan uttrycks å sin sida med robotliknande figurer som är låsta i olika mönster, utan hopp om att kunna ändra på någonting. Trots detta jämmer sitter det, en figur som söker tillträde till Anderssons bild av vår tillvaro, längst bort i hörnet av utställningen. Någon av dem är uppenbart fel ute.