Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Agneta Fagerström-Olsson.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Producenten svarar på kritiken mot Flocken

    Agneta Fagerström-Olsson, producenten bakom filmen Flocken, bemöter kritiken från mamman till den våldtagna flickan i Bjästa. "Det är ju känsligt om hon tycker att det finns sådana likheter. Men Bjästa är tyvärr inget unikt fall."

    Agneta Fagerström-Olsson är en rutinerad svensk regissör och manusförfattare, med en mängd spelfilmer, dokumentärer och tv-serier bakom sig, bland dem Seppan, Järnets änglar , Hammarkullen och Den första Zigenaren i rymden. Nu producerar hon tillsammans med Annika Hellström Beata Gårdelers starka våldtäktsdrama Flocken på nystartade produktionsbolaget 2afilm AB.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    En film som inspirerats av Bjästafallet 2009, som i sin tur via SVT:s Uppdrag granskning blivit ett av de mest uppmärksammade svenska våldtäktsfallen. Filmkritiker har efter Flockens premiär i fredags också konstaterat att den internationellt prisade filmens handling bär uppenbara likheter med händelser i verklighetens Bjästa.

    I en debattartikel i Aftonbladet rasar nu mamman till den våldtagna flickan i Bjästa, som menar att filmen är som en ny våldtäkt på dottern och därför borde stoppats.

    Läs också: Skarp kritik mot filmen Flocken

    Hur vill du bemöta den skarpa kritiken?

    – Vi har inspirerats av flera våldtäktsfall både i Sverige och utomlands, även om det här fallet i Bjästa är det mest uppmärksammade här i Sverige. Men det är viktigt att poängtera att det är ingen dokumentär vi gjort, utan filmen är fiktion.

    Har du någon förståelse för att mamman och familjen känner sig kränkta?

    – Ja, jag förstår henne, precis som jag förstår alla mammor till våldtagna döttrar och hur det kan kännas hemskt med filmens likheter till det hennes barn blivit utsatt för. Men det finns så många liknande fall i hela världen. Människor har kommit fram efter filmvisningarna i Berlin och Los Angeles och sagt att "precis det här händer ju här!". Många har berättelserr att berätta om liknande fall.

    Men mamman menar att ni, med filmen, begår en "tredje våldtäkt av dottern"?

    – Det är ju känsligt om hon tycker att det finns sådana likheter mellan de egna upplevelserna och vår film. Men Bjästa är tyvärr inget unikt fall. Vårt intresse har varit att bearbeta de här samhällsfrågorna. Vi vill öka förståelsen för såväl våldtäktsoffer som förövare, och visa hur vuxenvärlden ofta svarar med en sådan tystnad i de här fallen. Varför sviker vi de här tonåringarna? Våldtäkter sker på skoltoaletter hela tiden – även i morgon och i övermorgon. Genom att Bjästa är ett så uppmärksammat fall så tror kanske många i Sverige att vår film handlar om Bjästa. Men fallet är som sagt inte unikt och det är en djup tragik att det här sker hela tiden.

    Varför lade ni er så nära Bjästafallet i många av filmens specifika detaljer?

    – Vi backar inte inför att det finns likheter med Bjästa. Vi har låtit oss inspireras av just det fallet, det bangar vi inte för att säga, men också av andra fall. Det finns ju likartade ingredienser i så många fall: chattar, nätterror, skoltoaletter, vuxnas tystnad, myndighetssamhällets upprepade kränkningar av våldtäktsoffret som tvingas berätta sin historia igen och igen … Ser människor likheter, och drar paralleller till Bjästa, så ser vi som gjort den här filmen att det också är en filmskapares ansvar att berätta om de här fallen och inte väja för det bara för att det kan bli en smärtsam upprepning.

    Hur har ni hanterat den delikata gränsen mellan er vilja att berätta en historia om exkludering och våld, och att löpa risken att beskyllas för förtal?

    – Vi tänkte inte på att ta kontakt med någon i Bjästa när vi researchade, utan regissör och manusförfattare inspirerades av flera fall. Och det har verkligen inte varit vår avsikt att utsätta någon för förtal. För oss är det oerhört viktigt att berätta den här historien för alla utsatta flickor i hela världen.

    Tror du att det kan bli aktuellt att klippa om filmen, som Mikael Marcimain gjorde med Call girl ?

    – Det vet jag faktiskt inte. Den filmen anmäldes ju av familjen Palme för förtal, men jag vet inte om det kommer att väckas förtal i det här fallet.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.