Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bilder som viskar. Fotografen Hannah Modigh, årets Lars Tunbjörkstipendiat, vill försöka fotografera det outtalade och saker som äger rum under ytan. Bild: Rebecka Bergman

Prisas för sin skarpa poetiska blick

Hannah Modigh får årets Lars Tunbjörk-pris.

Hannah Modigh började fotografera redan som 13-åring. Nu får hon Lars Tunbjörks stipendium för de bildberättelser hon fångar med sin "poetiska rakbladsblick"

Jag känner mig ödmjuk och ärad. Lars Tunbjörk har inspirerat mig både som fotograf och person, jag kände honom lite och han var en förebild, säger Hannah Modigh strax innan vernissagen i Borås. Där visar Abecita konstmuseum under hösten tre av hennes större fotoserier från USA.

När hon började fotografera som barn var motivet framförallt hennes systrar och allt det som fanns runt omkring på Österlen, sedan familjen flyttat hem från Indien. Nu har hon, alltid med kameran nära till hands, besökt en mängd platser världen över för att dokumentera hillbillys, heroinmissbrukare, kolgruve-arbetare, unga prostituerade transexuella, inflitrerat porrklubbar i Köpenhamn och utforskat tonårslängtan på Österlen.

 Jag lär mig själv genom att träffa andra, det är en linje jag följt sedan tonåren. Sedan är det klart att man utvecklar sina tankar kring fotografi och vad man vill berätta. Förut gick jag mer på ren känsla.

"Hon drar dig till de öppna såren – kanske för att peta, kanske för att läka." Så skrev magasin Bon om dig 2013. Håller du med?

Det var ju fint sagt. Jag tänker att jag utgår från en idé eller ett ämne som jag börjar forska i. Sedan vill leva mig in i hur det är att leva under de omständigheterna. Men det slutar alltid med att jag, eftersom det mesta i livet är så komplext, i stället försöker berätta om en sinnesstämning. Som i boken Sunday mornin' comin' down, med bilder av prostituerade i San Francisco. Där nämns det inte någonstans att de är just prostituerade. Det handlar mer om att vakna upp med minnen, och vara sårbar. Det är något som jag kan identifiera mig med. Jag vill inte förstärka känslan av "det där är dom och det här är jag". Vi är alla människor och det är viktigt för mig att bilden förblir öppet och mystisk. Att du fritt kan läsa in dina egna associationer.

Hur gör du för att komma så nära dem du fotograferar?

– Jag försöker alltid umgås eller leva med dem jag fotograferar en längre tid för att skapa en trygg och lugn känsla. Det handlar om att vara en god lyssnare, tror jag. Att man umgås och pratar mer än vad man fotograferar. Och att man bjuder på sig själv och delar med sig också av egna erfarenheter.

Fotografen och dokumentärfilmaren Maud Nycander var sambo med fotografen Lars Tunbjörk och de samarbetade även professionellt. Nu har hon suttit med i juryn och gläds över att just Hannah Modigh får stipendiet:

– Hon tar otroligt starka bilder och gör enormt modiga reportage, där hon går väldigt nära. Det blir berättelser som på många plan blir väldigt berörande.

Juryn ger också en lite mer utförlig formell motivering, där de konstaterar att skuggsidan av USA är Hannah Modighs hemmaplan:
"Med poetisk rakbladsblick lyfter hon sin kamera mot människor som väntar. I hennes bilder är människorna små och nakna - samtidigt som de är giganter med oerhörd värdighet."

Själv tonar Hannah Modigh gärna ner det lite sensationella i hennes ämnesval. "För mig handlar det mer om det som ligger bakom eller under." skriver hon i ett mejl efter vårt samtal och fortsätter: "Det inåtvända som jag själv relaterar till. En undersökning av hur vi håller smärtan inom oss. Jag tycker helt enkelt bristningsgränsen är mer spännande och drabbande än själva explosionen."

Född: 1980 i Stockholm 
Uppvuxen: I Indien, Stockholm och Skåne.
Karriär: första fotoboken Hillbilly heroin, honey väckte stor uppmärksamhet och prisades 2010. Sedan dess har hon återvänt till USA vid flera tillfällen, och gett ut fotoböckerna Sunday mornin' comin' down (2012) och Hurricane season (2016) om fattiga människor i orkandrabbade södra Louisiana. I projektet The milky way (2013) har hon skildrat barn och unga på Österlen.
Aktuell: Visar sina USA-bilder på Abecita konstmuseum i Borås, och samtalar om sitt konstnärskap på Borås konstmuseum under fredagen vid klockan 14. Arbetar annars med fotoprojektet Delta som rör föräldraskap och förluster, och sådant varje familj för vidare.

Mest läst