Jag borde inte ha gjort mig av med Kriminella gitarrers debutsingel Vårdad klädsel på 80-talets mitt för vinylskivan får 10 av 10 på värdeskalan ("Extreme rarity with very high value") i Peter Jandreus sammanställning av svenska punkband, i bokstavsordning, och deras skivor. Det var även en massa andra rariteter som rök (resultatet av ebb i kassan), i samband med Vårdad klädsel, dock har jag kvar ett exemplar av mitt eget punkbands Terminalpatientens enda singel (5 på värdeskalan).
Terminalpatienten får en miniartikel i boken, Jandreus skriver om låtarna som bara var några få sekunder korta och att den vanligaste publikreaktionen var: Jag fattar inte riktigt, "I don't get it", vilket är en helt korrekt analys.
Den snyggt designade intervju- och fotoboken Svensk punk 1977 - 81, publicerad 2004, handlade om punkrörelsen, kreativiteten och punkarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. En nostalgikick för alla som var med då det begav sig, men inte en bok som lyckades sätta in punken i ett större politiskt eller kulturellt sammanhang. Det gör heller inte Jandreus, han intresserar sig i princip bara för banden, musiken och skivornas värde. För en nördig samlare är boken guld värd, till målgruppen hör rimligtvis också de drygt 900 gamla punkare som får se sina namn på pränt.
Av banden ägnas, som sig bör, Ebba Grön, mest text, men Jandreus kommer inte mycket längre än till anekdoter från olika spelningar. Ändå är detta en bok som uppmanar till bläddring, framlagd i vardagsrummet. Skivomslag som jag glömt bort, några sällsynta fotografier och bandnamn som man inte ser var dag numera: Rune Strutz, Rolands gosskör, Avskum, Grisen skriker, Klägg, Liket lever, Moderat likvidation, Pizzoar och Rövsvett.
