Pappan som försvann

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

I Pol Pots leende som utkom i våras skriver Peter Fröberg Idling om en resa som fyra medlemmar av Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea under sensommaren 1978 gör genom röda khmerernas Kambodja, Demokratiska Kampuchea. Tre år har gått sedan rebellarmén rullade in i Phnom Penh och tvingade ut hela befolkningen på landsbygden. Sällskapet äter middag med Pol Pot och andra i revolutionsledningen och skriver entusiastiska texter om det välmående samhälle de förevisas.

Vänskapsföreningens ordförande, Marita Wikander, har också ett privat syfte med resan. Ett år tidigare hade hennes man, Someth Huor, stängt ambassaden i DDR och återvänt till hemlandet. Hon har med sig nytagna bilder på deras treårige son Jesper men möts överallt av tystnad - ingen vet eller vill berätta varför Someth inte har hört av sig.

ANNONS

I Sista resan till Phnom Penh fortsätter Jesper Huor sökandet efter pappan. Vem var han och vad fick honom att överge fru och barn för revolutionen och, inte minst, vad hände med honom efter återkomsten?

Jesper Huors mycket personliga text drabbar i kraft av sin precision och balans. Utan att gå vilse i detaljer gestaltar han genom familjen Huors öde den malström av irrationellt våld och ofattbara umbäranden som Kambodja efter revolutionen sugs ner i. Individen skulle utplånas, familjen likaså, kollektivet var det nya samhällets minsta byggsten. Somtehs föräldrar samt nio av hans tolv syskon svälter ihjäl under revolutionens första år - samtidigt som regimen exporterar ris till Kina. Äldste brodern mördas året därpå. När de vietnamesiska styrkorna i januari 1979 jagar Pol Pot och resterna av hans rebellarmé tillbaka ut i djungeln är systern Serei den enda i familjen som tar sig tillbaka till föräldrahemmet i Phnom Penh.

Bokens styrka är att Jesper Huor lyckas förmänskliga tragedin. Inte minst i det gripande porträttet av Marita och Someth, genom sin kärlek fjättrade vid varandra, samtidigt lojala med den revolution som kräver deras underkastelse - och vars svek därför blir så monumentalt.

ANNONS