Det mest uppseendeväckande verket på utställningen Ny scen i Konsthallen på Bohusläns museum är Cajsa von Zeipels. Kanske skulle det trivas lika bra på Saatchi Collection i London. Egentligen rör det sig om två: AZ består av väggprojektioner av enstaka ord som i läsningen bildar hela meningar konstruerade som allitterationer, meningar som avbetas i alfabetisk ordning, bakom en figurgrupp med fem stora, gipsvita, groteskt långdragna flickor i extrema platåskor som ser ut att vara involverade i ett sexuellt, lesbiskt övergrepp.
Messy Minors heter gruppen, men kunde möjligen lika gärna vara uppkallad efter en annan av allitterationerna: Post Political Pussies.
Välkomna till hembygdsmuseets inre regioner. Men faktum är att de 13 unga konstnärer som visas har lokal förankring. De flesta förenas av att de tidigare har gått den estetiska linjen på Uddevallas gymnasieskola.
Men den unga konsten är sedan länge internationell, oavsett var utbildningen och vidareutbildningen har ägt rum. Om bristen på lokal anknytning kan vara ett argument i kritiken mot en institutions utställningsverksamhet så visar Ny scen på ett elegant vis hur substanslöst – eller snarare fyllt med helt ny substans – begreppet lokalt har blivit.
Att det fortfarande krävs en Carl Wilhelmson för att en vanlig vardag fylla dessa lokaler med en blandad publik i alla åldrar är en annan sak. Det är talangfulla unga konstnärer som Ny scen visar, om än med en viss spridning vad gäller etableringsgrad: någon håller fortfarande på att utbilda sig, en annan tillhör redan de mer uppmärksammade i sin generation (Jeff Olsson).
Så har också utställningen mer karaktären av salong än av en supercurerad utställning som är större än summan av sina beståndsdelar.