Det har gått tio år sedan jag skrev om Albin Gromers debut-ep. Då gick han på gymnasiet, och gjorde redan trovärdig soul.
Mycket har hänt, Narren är hans andra album. Det är välproducerat, där försiktiga beats och lågmält piano står ett halvt steg bakom så att texterna och Gromers innerliga sång får mest ljus.
Musiken är vänlig och varm, vilket kräver sin struktur för att inte bara bli ljud. Bäst funkar det när låtarna får stråkar eller drar åt pop, när han med små gester får det att hända mer, som i Bland gyllene äpplen & svärd, Fem steg framför och Narrens tema I & II.
ANNONS
Men inget matchar förra albumets Tillsammans.
