Förra året släppte Thomas Di Leva en av 2000-talets mest onödiga album, coverplattan Lovestar, och han figurerade på löpsedlarna i mindre smickrande sammanhang. Kan villigt erkänna att jag höll på att räkna bort rymdblomman från Gävle. Nu inser jag att det var ett misstag. Först succén med Så ska det låta i TV 4 och nu ett riktigt fint popalbum fyllt med Di Levas patenterade Bowiepop på svenska. Han sjunger om drömmar och lyckoklöver, om rymden, stjärnor och månens ljus, och det är ju det Di Leva ska göra. Ingen annan gör det lika bra.
Thomas Di Leva
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS