Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/19

Thåström pumpar upp sig själv till rena rama rockpastorn

GP:s Johan Lindqvist har satt betyg på Thåströms turnépremiär i Lisebergshallen.

THÅSTRÖM I LISEBERGSHALLEN, ONSDAG

Bäst: Vacker död stad, Aldrig av med varandra och St Ana katedral 

Sämst: Karaokebaren är för tung att baxa i mål.

Publik: Fullt. Och så gott som ingen såg nog Thåström för första gången.

Regnet slår i svarta pölar utanför Lisebergs portar när Joakim Thåström vandrar in på scenen i motljus och öppnar sin turné med Bluesen i Malmö. Han vankar av och an likt Sara Danius när hon presenterade årets Nobelpris, innan han hänger över mikrofonen och sjunger sig genom Beväpna dig med vingar. Redan där når bandet den där speciella, intensiteten som bara tuggar och tuggar.

Gamla Jag är en idiot går på ren kraft som häver sig upp på den mäktiga refrängen. Det är en stark inledning.

Genom åren har det alltid skrivits mycket om Thåströms rastlöshet och ständiga, musikaliska förändringar. Men ska vi vara riktigt uppriktiga var det bra länge sedan han drog till Amsterdam och gjorde bråkig industrirock. Väldigt mycket har sedan dess förändrats väldigt mycket mer än Thåströms musik.

LÄS MER: Thåströms många ansikten

"Det är ändå detaljer det handlar om"

På senare år har Joakim Thåström ytterst konsekvent slipat på sitt uttryck med det finaste sandpappret. Likt andra seniorer vet Thåström vad han vill åstadkomma. Och hur han ska lösa det.

Han säger själv att där förra skivan hade en energi som riktades inåt så är det nya albumet mer expressivt.

Jag kan förstå hur han menar, men det är ändå detaljer det handlar om.

På scenen är dock allting, som alltid med Thåström, på en helt annan nivå. Här blir det tydligt just hur energin växelverkar mellan att tryckas in i bandet, in i Thåström, för att sedan matas ut med kontrollerade explosioner. Säga vad man vill om Ebba Grön, Imperiet och PLP, men de hade inte alls samma finkalibrerade skärpa som det band som Thåström numera turnerar med. Den här orkestern är raka motsatsen till punkens idé om att alla kan spela. Extasen ska nås med precisa slag istället vilt svingande.

LÄS MER: Skivrecension: Thåström har slutat jaga kickar

"Vacker död stad" är brutal

I ett mer eller mindre konstant och kompakt motljus låter man musiken bära hela föreställningen. Det är vackert, distinkt, kompakt. Men allra bäst blir det ändå när ljuset släpps som i den alltid lika drabbande Kort biografi med litet testamente. Låten som blivit Thåströms ledmotiv under den här delen av hans resa.

Svärtan är tillbaka i en syntigt tung Körkarlen som Thåström avslutar med armarna i skyn, nästan som i en målgest, och undslipper sig ett ”Ja!” Som i ”där satt den!” 

"Kom med mig" blir till en blå soulballad, Vacker död stad är brutal, "Stjärna som är din" är ömsint och St Ana katedral helt manisk.

Thåström sjunger med sin allra varmaste röst

Thåström pumpar upp sig själv till rena rama rockpastorn i Utanför Old Point bar och tycks ha genuint roligt på scenen. Lättsamt är helt fel ord, men Thåström utstrålar harmoni på ett vis som varit långt ifrån självklart.

Allt slutar med en Aldrig av med varandra. Scenen badar i rött och Thåström sjunger med sin allra varmaste röst.

Det är gott att se.

FAKTA: LÅTLISTAN

1. Bluesen i Malmö
2. Beväpna dig med vingar
3. Jag är en idiot
4. Gräsfläckar
5. Låt det goda
6. Kort biografi med litet testamente
7. Körkarlen
8. Fan fan fan
9. Det enda du behöver
10. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
11. Utanför Old Point bar
12. Kom med mig
13. Vacker död stad
14. Karaokebaren
15. Stjärna som är din

EXTRANUMMER:

16. Centralmassivet
17. St Ana katedral
18. Alla vill till himlen

EXTRA EXTRANUMMER:

Aldrig av med varandra

Mest läst