Karriären för indisk-brittiska Susheela Raman har väl inte riktigt fortsatt den spikraka väg uppåt framåt som man kunde ha förväntat efter de första årens framgångar. Kanske blev hon till slut för svår att placera. Här för hon samman pakistansk qawwalisång med västerländsk new wave och psykedelia, brittisk folkrock med indisk traditionsmusik. Onekligen lite knöligt och svårgenomträngligt. Men också rätt uppfriskande just därför. Låtar som Corn maiden och North star för tankarna till engelska folksånger medan annat, som den eldiga Sharabi, lyckas andas såväl Indien som Nordafrika. Bäst är Sajana där hon låter som mörkerrockarna Swans med tablasrytmer.
Susheela Raman | Queen between
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS