Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/16

Styrke förvandlas från 25-åring till en donna med klass

Tove Styrkes röst är egen i sitt slag och den pendlar mellan att vara Barbiesöt och Winehousecool, skriver Jennifer Last.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsert

Bäst: Låten Ego som dels får hela Linnétältet att dansa, dels framhäver Styrkes fantastiska förmåga att sjunga.

Sämst: 50 minuter kändes inte tillräckligt långt.

Publik: Ett danssuget Linnétält fyllt till brädden.

Tove Styrke äntrar scenen med attityd, iklädd ett plagg som kan liknas med ett rosa, fluffigt moln. När öppningslåten Samurai boy drar igång förvandlas Linnétältet till ett 80-talsdisco. Känslan hon utstrålar är som ett glatt barn ovetande om samhällets problem. Det går inte att missa leendet bakom mikrofonen. Lyckan borrar ända in i benstommen bara av att se henne skutta omkring i takt till musiken.

När Ego får marken att skaka är det som om samtliga danssugna festivalbesökare har en on-knapp. Hela tältet rycks med som om de leker dansstopp utan att pausa musiken. Och det finns inget off.

Det rosa fluffmolnet gör det med stil. Rör sig på scenen likt den saknade biten i ett världspussel. Det bara passar. Det tar inte många ögonblinkningar innan hon förvandlas från en charmig 25-åring till en donna med klass. Man kan nästan tro att Tove Styrke hade scenen som spjälsäng. Hennes trygghet, platsen på jorden där hon känner sig självsäkert hemma.

Ljudbilden är nästan pedant. Så många små detaljer som höjer kvalitén väsentligt.

Tove Styrkes röst är egen i sitt slag och den pendlar mellan att vara Barbiesöt och Winehousecool. Styrkefansen tackar och tar emot och blir dessutom bortskämda med nytt material. Av dessa låtar att döma är hon förlåten för att den nya musiken har tagit sin lilla tid. Ibland är riktigt bra musik värt sin väntan och det här är kvittot på precis det.

Hon låter det vara precis så som man vill att en festivalspelning ska vara. Minimalt med mellansnack. Två sekunder efter en avslutad låt, börjar en ny. Låt efter låt efter låt. Hon bara tutar och kör, trampar gasen i botten.

Say my name och Even if I'm loud it doesn't mean I'm talking to you avslutar Tove Styrkes alldeles för korta spelning. De rundar snyggt av det hela konserten egentligen har handlat om: dans, attityd, musikalisk kärlek och en tydlig girl power. Hon får gärna komma tillbaka nästa år och spela på någon av de två största scenerna.

Läs mer om Way out West 2017
Mest läst