Bra live. Recensenten hyllar Slowgolds framträdande.
Bra live. Recensenten hyllar Slowgolds framträdande.

Slowgold Trummor & Orgel

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det kan tyckas märkligt att i så hög utsträckning anamma ett sound från slutet av sextiotalet. Källan till Trummor & Orgel är förstås Hansson & Karlsson, pionjärerna när det gäller att förena jazz, rock och psykedelia med hammondorgel och trummor. Sagor & Swing har varit inne på samma spår, att förvalta och, delvis, förnya idolernas musik. Samtidigt är det konstigt att inte fler band satsar på trum/orgel-färger. Instrumenten kompletterar varandra och inte en enda gång under konserten saknar jag gitarr eller bas.

Jag har sett bröderna Ljunggren en gång tidigare, tidigt i karriären, med Ebbot Lundberg som gästsångare på några låtar. Musiken är sig lik. Jämfört med de ovan nämnda banden är Trummor & Orgel mer fastlåsta i rock, en del melodier kunde vara hämtade från något, tja, Ebbotprojekt, där ett självklart sväng går hand i hand med melodier som får extra fart på slutet. Filmerna som visas till musiken passar in och gör helhetskänslan extra psykedelisk. Lite fyrkantigt i längden, men visst har Trummor & Orgel ett fungerande koncept.

ANNONS

Amanda Werne (Slowgold) hade redan på första skivan ett lockande sound och för varje nytt livstecken har Slowgold blivit bättre och bättre. Jag är nästan lite chockad över hur bra det låter live. Med ett kompband på bas, trummor och – ibland – piano tar Amanda Werne över scenen med närvaro, nerv och en helt egen sångröst.

De spelar låtar från fjolårets två album Glömska och Stjärnfall, men även äldre material, pendlar mellan Neil Young-ruff och långsamma, innerliga sånger med sång och munspel. Amanda Werne spelar gitarr själv också, hittar en balans, förstärker melodierna, inga solon direkt, låter gitarren bära fram rösten och texterna.

Lätt och fastna även här i referenser till det förgångna, men just rösten och den där drömska, men samtidigt täta stämningen gör Slowgold till något extra. Vad kan man jämföra med? Anna Järvinen kanske. Neil-gubben. Äsch, strunt i det. Det är en musiker och sångerska som kommer att släppa mycket bra musik ifrån sig framöver.

ANNONS