Slints första platta kom för 25 år sedan. Två år senare la dom ner. Gissa då om väldigt många lofi-talibaner är lyckliga när kvintetten står på scen igen. På ungefär samma sätt som Slowdive kvällen före tilltalar de enkom nostalgiker, denna gång snubbar med Slacker-affisch i pojkrummet. De har kvar sitt härligt avslappnade häng, det som togs vidare av bland andra Pavement och Archers of Loaf, och ett par av drönarpartierna är sköna. Men vid sidan av scenen sitter delar av Deafheaven och tänker förhoppningsvis: "Vi gör ju samma sak fast tyngre, mäktigare, bättre".
Slint | Linné, lördag
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS