Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Staffan Löwstedt 

Nino Ramsby hedrar transpersoner och deras kamp

På fredagskvällen gör artisten och konstnären Nino Ramsby, som tidigare gick under namnet Nina, en av sina ytterst sällsynta konserter på Världskulturmuseet. Detta i samband med Transgender day of remembrance som äger rum på måndag.

Hur är läget?

– Jo tack, det är bra. Jag tog tåget hit till Göteborg i går kväll. Än har jag inte haft några problem att ta mig fram på grund av EU-toppmötet, men jag har å andra sidan bara hängt på mitt hotell hela tiden.

LÄS MER: Mitt liv som Nino

Vad kommer publiken på Världskulturmuseet att få uppleva i kväll?

– Det är jag som sjunger, och spelar gitarr, på ett ganska minimalistiskt och oskränigt sätt; ungefär som jag alltid gör. För den som inte känner till mig eller min musik skulle jag beskriva det som ganska avskalad vissång om vitt skilda saker. 

Vad är transgender day of remembrance?

– Det är en minnesdag för de transpersoner som strukit med, dödats, begått självmord, på grund av att det är ganska svårt att leva som transperson i den här världen. Vi ska minnas dem. Det är viktigt att vi minns dem. I Sverige tror vi att problemen är borta. Vi tror att alla anser trans vara någonting bra, och att vi sedan länge har accepterat homosexualitet. Så är det inte riktigt i praktiken. Det finns många barn och ungdomar i Sverige som inte accepteras, ens av sina föräldrar ... vi kan kalla det för ett hedersrelaterat förtryck. Kring könsnormer finns det väldigt mycket skamkänslor, och därför lider otroligt många transpersoner av psykisk ohälsa.

LÄS MER: Recension: Nino Ramsby, Du kan och sov nu

Hur arbetar du själv med de frågorna i ditt konstnärskap? 

– Jag är inte en konstnär som håller på med plakat eller jätteövertydliga budskap. Ska jag skriva en låt utgår jag inte från en sakfråga, det är inte så jag arbetar. Men i mitt sätt att prata med dig eller media eller på scen delar jag ju med mig av erfarenheter i smått och stort, av alla olika slag. Förhoppningsvis kan jag som 45-årig transperson berätta viktiga saker för medelålders föräldrar, som får dem att inse vissa saker. Det är fri entré på muséet för alla under 19 år, så jag kanske kan nå ut till många unga också i kväll. 

– Att jag inte är en politisk artist betyder inte att jag inte är en politisk person som för en kamp, för det är jag, och det gör jag, precis hela tiden. Bara att jag existerar i olika slags konstvärldar är politiskt i sig, som i konstmusikvärlden, fotovärlden, och så vidare.

Vad har du annars på gång?

–Nu för tiden är jag mest en visuell, ateljébunden konstnär och spelar typ aldrig musik, jag brukar bara göra en eller två konserter om året. Av någon konstig anledning är det oftast i Göteborg jag hamnar, ha ha. Varför vet jag inte. Det känns roligt att vara efterfrågad. 

Nino Ramsby

Ålder: 44 år.

Bor: Sedan ett år tillbaka i Karlstad. 

Tidigare i Stockholm.

Familj: Ja, flera. (Hunden heter Sotti).

Yrke: Bildkonstnär och musiker.

Bakgrund i urval: Har spelat tillsammans med Martin Hederos och Ludvig Berghe, i banden Salt, Baxter och Grand Tone Music samt ställt ut konst bland annat tillsammans med Lars Lerin och Kakan Hermansson.

Spelar i kväll klockan 19.00 på Världskulturmuseet.

Mest läst