Mässandet börjar i god tid innan själva konserten startar. Scenen är sparsamt upplyst i dovt blått ljus medan sakral sång svävar ut över publiken där de yngre Ghost-fansen, och de är många, förbereder sig genom att stoppa proppar i öronen.
Prick klockan åtta brakar kalaset loss med Square hammer. Kanske inte den tyngsta av öppningar men de i det närmaste glammiga gitarrslingorna glittrar sig ut i den mörka, klara kvällen.
Bättre tryck då i efterföljande From the pinnacle to the pit med sina rullande, maffiga trummor.
Det vi ser är finalen för över två års turnerande. Liseberg, som samtidigt avslutar sin konsertsommar, blir slutstation för ett rockband som har en minst sagt turbulent tid bakom sig. Det har varit bråk om pengar och makt och som en effekt av det kom nya musiker in i rockpåvens orkester.
Masken har dessutom lyfts undan när frontmannen Tobias Forge berättade sin historia i ett gripande och rättmätigt hyllat Sommar-program.
Det är förstås svårt att veta hur allt detta har påverkat både Tobias Forge och hans band. Men det Ghost som uppenbarar sig när höstmörkret sänkt sig över Liseberg visar inga som helst tecken på att vackla eller tappa i slagkraft. Mystiken och showen är intakt, likadan som tidigare.
Det mullrar och smäller och sprakar mer eller mindre från början till slut. Riffglädjen är det såklart heller inget fel på och Papa Emeritis III är riktigt bedårande när han klappar lite lagom klämkäckt med händerna samtidigt som resten av bandet försöker låta så tufft som möjligt.
Efter en halvtimme serveras fansen längst fram nattvard modell Ghost och konserten lunkar ett tag fram i ganska maklig takt. Sedan kommer vanvettigt snygga Cirice och efter det är rena rama defileringen in i mål.
15000 personer såg Ghost på Gröna Lund i fredags, och det är enligt arrangören ännu mer folk på Liseberg, imponerande att så många trotsar den kalla kvällen för att få sig en rejäl dos hård rock med sig in i hösten.
Vad Ghost och Tobias Forge ska göra härnäst? Ja, det återstår att se, men nog känns det som att den här avslutningen också är ett slags vägskäl.
