Norsk saxofonist som skivdebuterar under eget namn med en dubbel där ena skivan är med trio och den andra med en större ensemble. Till största delen stillsam och reflekterande musik med saxofon, cello och piano. Konstmusikaliskt ibland, tassande ekon av Arvo Pärt. Många korta spår, men det blir inte särskilt fragmentariskt på grund av konsekvensen i uttrycket. Andra skivan har en liknande uppbyggnad, men de många musikerna – delar av Cikada Ensemble – skapar en större färgskala, och Mette Henriette varierar sitt saxofonspel, med alltifrån fjäderlätta andningar till en höststorm med virvlande, nästan spräckfärgade toner.
