En senegalesisk variant på Kroumata, hur funkar det på Way Out Wests näst största scen en lördagseftermiddag? I ärlighetens namn sådär. De förvisso snortajta trumslagarna slagverk skramlar tomt när responsen från den väldigt sparsamma publiken är i klenaste laget. Sångerskan ser vansinnigt uttråkad ut och dansösen gör sitt allra bästa för att skaka liv i oss utan att lyckas. Under någon enstaka låt, som när kören lyckas höras utan mikrofoner, biter Jeri-Jeri på riktigt men det hör tyvärr till ovanligheterna.
Mark Ernestus presents Jeri-Jeri | Azalea, lördag
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS