När jag kliver in på Pustervik får jag ganska omgående en armbåge i adamsäpplet och ett irriterat "ursäkta" slungat från en stelsprejad pottfrisyr som snabbt kutar iväg. Detta sätter ribban för kvällens första timme, kan man säga.
Garderoben är full och de som köat i trettio minuter slussas vidare till nästa hängutrymme, nästa kö. En flaska går i kras på toaletten. Publiken dansar till Lorentz, Akon och Zara Larsson, de allra flesta skriker rätt ut. Gymnasieförfest-skriker alltså.
Josefin "Little" Jinder kommer inte att behöva anstränga sig ett skvatt för att tippa lokalen över ända. Men trots det, och trots att den omfattande vårturnén har fått namnet Who cares tour 2017 – en ärkejindersk titel! – är kvällens artist kanske den med mest bry av alla i lokalen.
Stora scenen drunknar i Matrix-grönt scenljus när Jinder inleder med Vill du ha sex med mig från fjolårets upplaga av Så mycket bättre. Tråkballaden har omstöpts till en bastung och drabbande Nine Inch Nail-väsning, som via djungeltrummor går över till Vinglar runt. Den och efterföljande Inga e som vi e gästades av Nils ”Melo” Tull under stockholmspremiären förra veckan, men ingen väntade sig väl att rapparen skulle dyka upp här.
Däremot fanns det förhoppningar på Rebecca & Fiona – särskilt eftersom det på Instagram flaggats för att den sistnämnda i duon flugit in för att blanda drinkar i stjärnans loge (!). Efter att två-tre explosiva refränger av Vita Bergens klockor avhandlats, står det dock till slut klart att Little Jinder även här drar lasset själv. Någonting som hon visserligen gör med den äran.
För lite mer än ett år sedan intog hon senast Pustervik. Samma dag släpptes albumet Allting suger, med låtar som Super 8 och Puzzel, då helt oprövade på scenen. Nu har de mognat och Little Jinder vågar sig på att tänja dem så långt det går. Till exempel inleds 2002 med en ogudaktigt fet elektrofunkbas som hade gjort Chromeo avundsjuka, medan Hångellåten får ett housetryck som Pusterviks uppeldade publik inte är sen att svara på. Kul!
Allra roligast blir emellertid Luft för dig, öppningslåten från Jinders första svenskspråkiga skiva. På Who cares tour har den förvandlats till en ren Kentballad, komplett med de spöklika gitarrer och växande outro som Eskilstunabandet har gjort till sina kännetecken; filmiskt och ödsligt, stämningsfullt och vackert.
Det är både med fascination och viss sorg som man bevittnar det feta trycket på Jinders klubbspelning, samt hur hon med lätthet håller 750 publikbesökare i sin hand. Jazzhuset tidigt 2000-tal kommer i åtanke och hur en annan hutlöst populär artist började sin bana. När, kan man fråga sig, blir Little Jinder too big för de intima lokalerna?
Förmodligen är vi redan där.
