Klangerna flyger högt och skarpt

Tonsättaren Anders Eliasson skrev musik med en sällsam skärpa. Magnus Haglund hör sopransaxofonisten Anders Paulsson som solist i Eliassons tredje symfoni, ett verk i de högre luftlagren.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Tonsättaren Anders Eliasson skrev musik med en sällsam skärpa. Magnus Haglund hör sopransaxofonisten Anders Paulsson som solist i Eliassons tredje symfoni, ett verk i de högre luftlagren.

Kanske kan man beskriva det som melodins plats i det musikaliska flödestänkandet. Den svenske tonsättaren Anders Eliasson (1947–2013) skapade säregna klanguniversum. Musik med expansiva förlopp och organiska rörelser mellan instrumentsektionerna. Det gäller inte minst den tredje symfonin från slutet av 1980-talet, där altsaxsolisten spelar i mestadels mycket höga tonlägen. Klangerna pressas uppåt i luftlagren, allt högre, samtidigt som det lyriska drömmeriet får motiven att lysa inifrån.

Mot slutet av sitt liv bearbetade Anders Eliasson konserten för sopransax i stället för altsax, i samarbete med instrumentalisten Anders Paulsson. Det är denna version som Paulsson nu framför ytterst övertygande tillsammans med Göteborgssymfonikerna under Johannes Gustavssons ledning. Med sopransax blir klangbilden skirare men också skarpare. Det på en gång visionära och traditionsmedvetna i Eliassons klangspråk, som förbinder honom med Bruckner och Sibelius, framträder på ett glasklart vis. Det handlar om själva växandet, de melodiska spänningar som uppstår när tonerna på ett tätt och nervigt sätt cirklar kring de bärande motiven. Både solist och orkester spelar med en påfallande precision och närvaro, och man påminns om den personliga tonen i Eliassons musik.

ANNONS

Efter paus framförs två impressionistiska verk, Lili Boulangers D’un soir triste och Debussys La Mer, och också här finns en stark känsla av rörlighet och esprit i orkesterspelet. Johannes Gustavsson lyfter fram differentieringen i klangskikten, den levande skärpan i ljudbilderna. För Debussys del var dessa naturbetraktelser djupt påverkade av den japanske 1700-talsmästaren Hokusais träsnittsteknik. Här går det verkligen att höra undervattensskimret och den fysiska kraften i vattenmassorna. Det är snabbheten i rörelserna som är nyckeln till denna ögonblickskonst och Johannes Gustavsson fångar den med otvungen finess.

ANNONS