Dunk. Dunk. Dunk. Dunk.
Jag fattar verkligen grejen, det är inte det.
Four-on-the-floor, discobaskagge rakt i solar plexus från minut ett.
En vägg av feta basar och pumpande syntar. Det är ju en teori som Kent haft ett tag nu, både på platta och live, och som man fortfarande sliter ont med att förfina. Jag skriver fortfarande för efter två timmar med den där dunken i magen hårdare än någonsin förr så känns det som att dom i alla fall testat maxläget. ALLA låtar under den första timmen består, lite hårdraget av pangpangpangpang och Jocke Bergs sång. Asfett som sagt, men om man som boxare inte slår knock med första rejäla rallarsvingen så får man gå tillbaka till jabben, jobba runt och öppna upp. Och så smälla till igen när tillfälle ges.
Den förmågan saknar Kent, i alla fall ikväll, i alla fall under en dryg timme.
Tro mig, det handlar inte om låtvalet, Tigerdrottningen-melodierna som dominerar första timmen är fina, det är sättet de manglas fram på som mattar ut.
När Jocke Berg till en början dessutom har en av de svagare kvällarna jag hört, han kämpar febrilt för att nå upp på höjden men exempelvis Jag ser dig är på gränsen till plågsam, ja då är avslutningen på en finfin Kentfest en något av en besvikelse.
Tur för Jocke att bandet värvat den vassaste kör som Rocksverige skådat: Naomi Pilgrim, Miriam Bryant och Ida Redig gör ett fenomenalt jobb och lyckas faktiskt nästan på egen hand lätta upp den massiva ljudmassan.
En trea ändå undrar ni? Jodå, absolut. Under de avslutande ronderna, the championship rounds, blir Kent lättare på fötterna, släpper garden och kopplar på charmoffensiven. Då är det få som klår dom.
Kärleken väntar, Musik non stop, Utan dina andetag på raken. Baskaggen dunkar vidare men inte alls lika påtagligt och väl framme vid extranumren finns det verkligen inte mycket att klaga på. Jocke Berg kontrar rasisterna genom att sjunga Sverige helt ljuvligt uppbackad av kören och hela publiken. ”Välkommen, välkommen hit, vem du än är, vad du än är.” Fint.
Avslutningen då? Den bland fansen alltid så omdebatterade? Ska de spela 747 eller Mannen i den vita hatten? Båda såklart. I "större än livet"-versioner.
Knockout.
Låtarna Kent spelade
1. Vi kan väl vänta tills imorgon
2 Mirage
3 Skogarna
4 Var är vi nu
5 Petroleum
6 Jag ser dig
7 Hjärta
8 Dom andra
9 Godhet
10 La Belle Epoque
11 Ingenting
12 Din enda vän
13 Allt har sin tid
14 Kärleken väntar
15 Music non stop
16 Utan dina andetag
17 M
18 Den andra sidan
19 Sverige
20 999
21 747
22 Mannen i den vita hatten
