Kenny Rogers | Can't make old friends

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det är förstås duetten med Dolly Parton som tilldragit sig störst intresse på Kenny Rogers nya platta, utgiven i höstas och sedan en tid tillgänglig på Spotify. Det är 30 år sedan de båda bästisarna slog till med Islands in the Stream, en klassiker skriven av Gibb-brorsorna.

Men det som verkligen slår mig vid lyssningen är att Kenny Rogers sjunger så fantastiskt bra, inte minst i den fina titellåten. Bakom den ligger bland andra Don Schlitz, Nashville-hantverkare som också skrev till exempel The Gambler åt Rogers. Can't make old friends smyger igång med akustisk gitarr, steel guitar och Rogers vackert åldrade röst med Parton väntande i kulisserna. Och visst, hon sjunger mycket fint också hon. Det handlar förstås om deras vänskap, och förstås, att gammal vänskap är nåt man bygger under ett liv.

ANNONS

Man har just inte sparat på något här. Tung produktion, oklanderligt spel, bra sånger.

För att nämna några av de bästa: You had to be there, en stark ballad om faderskap i motvind, den lite drömska Dreams of the San Joaquin, och popballaden Look at you.

Ja, så viftas det lite med sydstatsflaggan också, och Kenny testar lite ruffigare rotmusik. Men bäst är han trots allt i den vackert polerade mittfåran. Med Dolly Parton vid sin sida.

ANNONS