Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/5

Jonathan Johansson - Nonchalant men visuellt snyggt

Jonathan Johansson spelade på Azaleascenen på fredagseftermiddagen och bjöd inte speciellt mycket på sig själv.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsert

Bäst: Synthdetaljerna som visar på en välskriven musik.

Sämst: Bristen på känsla.

Publik: Rätt många, men tyst och stillastående.

Det är snyggt rent visuellt, i linje med Orange is the new black. Jonathan Johansson och hans vapendragare är klädda i svart och solglasögon. En orange backdrop med matchande mickstativ. Trots att det ser bra ut med ett färgtema på scen, ger det en aningen nonchalant utstrålning. Han bjuder inte mycket på sig själv.

Jonathan Johanssons setlist är relativt intetsägande, inte speciellt tilltalande. De små inslagen av synthslingor höjer kvalitén ett par snäpp, men mycket mer än så är det inte. Det finns ingen känsla, ingen glöd, inget samband.

En hand i himlen är låten som skänker mest festivalkänsla. Ett schysst beat som är tacksamt att röra sig till. Men annars känns det mest som bakgrundsmusik. Hans falsett är vacker och kan säkert gynna en och en annan middagsbjudning, men här blir det tyvärr utdraget och hamnar i mängden av allt annat.

Läs mer om Way out west 2017
Mest läst