Det blir till slut en arbetsseger för Jersey Boys, historien om bandet The Four Seasons uppgång och fall, med premiär på fredagkvällen iThe Theatre. Då har vi träffatFrankie Valli(Bruno Mitsogiannis)med den fantastiska rösten, Bob Gaudio(David Lindgren)med de fantastiska hitsen och den buffligt slickt smartefifflandeTommy DeVito(Peter Johansson)och den litemer anonyme Nick Massi(Robert Rydberg)i en mer än lovligt ordrik första akt.
För här ska en historia återges av manusförfattarna, utan att de kan förlita sig på att publiken redan vet storyn.Alltså måste mycket sägas.Det är huvudpersonerna själva somturas om att varaberättarrösten.Tyvärr känns det aningen för redovisande,griper inte riktigttag.
Det är först när David Lindgrengör entré som Gaudio och en enkel ljuskägla följer honom över sceneni Cry for me som det känns som att kvällen ändå kan bli något extra. Stefan Clarin som producenten Bob Crewe hinner också dra fram aktensendagapskratt med att tjuta"meetaafoor"inifrån Brill Building.
Dessvärre gör intehellerden allt annat än fräscha kvinnosynen, med paljettglittrande kvinnori julklapp till bandmedlemmarna,denförsta akten något gott. Jag anar dockatt det är based on a true story.
Dock, vi harändåmed riktigaproffsatt göra. På scenen och bakom, Camilla Thulin har till exempel gjort scenkläderna. Dekoren är smart, snygg och bjuder på scener från ett sena 50-talets New Jersey och New York, och musikerna gör ett fantastiskt stabilt jobb, trots att de inte sitter tillsammans utan utspridda i två akvarieliknande båsvid sidan av scenen.
Och framför allt:vi har otroliga sångaremedett stort knippe sköna hits att riva av. Sherry, Big girls don't cry, Walk like a man, Oh what a night.Starkast intryck gör Bruno Mitsogiannis som Frankie Vallioch det är också till stor del han som sjunger och agerar sig till andra aktens revansch.
Här i splittringens tiddjupnar berättelsen, blir mer angelägen, svartare. Dettaskildras fint. Samtidigt ökar trycket ännu ett snäpp i musiken och när Valli sjunger Can't take my eyes of you flyger publiken ur sina stolar i en spontan hyllning. Sedan är det bara att ta Jersey Boys i mål. Och det gör ensemblen med den äran.
