Vi börjar med ett lite obekvämt tankeexperiment. Tänk er att Ringo Starr tagit in tre nya medlemmar och fortsatt turnera som "Beatles". Eller om Larry Mullen & Adam Clayton fortsatt göra musik som U2 efter det att Bono & The Edge lämnat bandet.
Ungefär så var det för Fleetwood Mac i mitten på 90-talet när trummisen Mick Fleetwood och basisten John McVie (de båda originalmedlemmarna som grundade och namngav bandet) valde att borra ned huvudet och streta vidare, trots att bandets tre sångare, frontfigurer och låtskrivare (Lindsey Buckingham, Christine McVie och Stevie Nicks) i tur och ordning tröttnat och dragit vidare. Det gick såklart inget vidare för Fleetwood Mac. Det gick faktiskt inte alls.
Nu är bandets legendariska line up från 1975 återförenat sedan en tid och i sommar ska Fleetwood Mac uppträda ihop med Eagles, The Doobie Brothers, Steely Dan, Earth, Wind & Fire och Journey i New York och Los Angeles.
Samtidigt väljer alltså Lindsey Buckingham och Christine McVie att spela in ett album ihop, ett album som fungerar överraskande väl, och där Buckingham och McVie lyckas över förväntan som sångare, och stundtals även som låtskrivare.
Albumet inleds med Sleeping around the corner, en rätt klassisk Lindsey Buckingham-låt som han gjort flera gånger tidigare men som ändå lyckas kännas ny, annorlunda och hyggligt fräsch.
Christine McVie svarar med Feel about you som låter så mycket Fleetwood Mac att spåret obehindrat hade kunnat fogas in på deras album Tango in the night från 1987. Och när tredje låten In my world sedan drar igång, med samma typ av försiktigt rullande gitarrer som i Stevie Nicks klassiker Rhiannon, är vi redan så djupt in i Fleetwood Mac-land att det inte råder någon tvekan om att Lindsey Buckingham & Christine McVie har gjort den starkaste Fleetwood Mac-skivan sedan just Tango in the night. Trots att det inte är Fleetwood Mac. Men bra nära.
När duon behövde en stabil rytmsektion till sina nya låtar, gärna med blues i ryggmärgen och västkustpop i ådrorna, kopplade de in - wait for it - Mick Fleetwood och John McVie!
Med tanke på att Stevie Nicks senaste album har varit riktigt vassa vore det kul om Fleetwood Mac kunde samsas tillräckligt mycket för att släppa ett album i eget namn. För Christine McVie i all ära, är det någon man saknar på den här plattan så är det Stevie Nicks. Hennes röst och låtskrivarpenna hade faktiskt behövts.
Efter de fem första låtarna, och Lindsey Buckinghams bitterljuva On with the show, tappar skivan nämligen lite fart. Ett par av låtarna står och stampar (Too far gone, Game of pretend, Carnival begin) och känslan är den av ett bra album som dock hade kunnat bli mästerligt.
