GP:s kritiker: Här är årets bästa skivor

Det är kvinnorna som dominerar när Göteborgs-Postens musikskribenter listar årets bästa album. Beyoncé, Silvana Imam, Rihanna och Alicia Keys finns alla med, men det är en annan amerikansk låtskrivare och artist som tronar allra överst.

Kritikerna som till varje fredag recenserar nya plattor har lämnat in sina tio favoritskivor från 2016 och sedan har listorna sammanställts till en gemensam tio-i-topp.

- Det är inte helt enkelt, men vi räknar ihop poängen och sedan väger vi samman en lista som förhoppningsvis speglar det bästa av skivåret, säger GP:s skivredaktör Jan Andersson.

1. Angel Olsen: My woman

Angel Olsen är helt filterfri när hon sjunger och kan med små medel röra upp de mest helvetiska känslostormar. Albumet rymmer tio låtar, det perfekta antalet låtar för en platta som ska hålla ihop och ha en tydlig historia, och avslutas med pianonumret Pops. Så dags har Angel Olsen slagit sig ned vid barpianot och sjungit rösten ren. Kvar finns en slags croonerstämma som låter som hon bråkat färdigt och bara utmattad kapitulation och ömhet finns kvar. All borde kasta sig handlöst in i den här skivan. Det kommer att göra lite ont, men det är det värt. (Johan Lindqvist)

2. Sturgill Simpson: A sailor's guide to earth

Ett briljant sammelsurium av southern rock och Staxsoul, av saxofonjazz, rullande piano och fläskig funk, av Waylon Jennings outlaw country, Elvis Presleys gospel och Björn Olssons fiskmåsar. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, brukar det heta, och det är säkert sant. Men det gäller inte för Sturgill Simpson. (Jan Andersson)

3. Rihanna: Anti

En av de saker som fängslar och fascinerar med Rihanna är hennes förmåga att hantera så många olika uttryck. Hon vågar vara sliten, skitig och söndrig, hon strålar som den perfekta r&b-divan, gör avslappnad feelgood-pop, skruvad dancehall, pårökt elektronika och högkaratiga, mäktiga, futuriska anthem. Nu har hon dessutom ett album med en verkshöjd som matchar hennes superstjärnestatus. (JL)

4. Bon Iver, 22: A million

Detta är ett avigt och strävt album med få refränger och inga som helst genvägar in i musiken. Men den som lyssnar och verkligen ger sig hän åt Bon Ivers album har en skattkista framför sig; skev, söndrig och alldeles skimrande. (JA)

5. Alicia Keys: Here

Alicia Keys låter fokuserad. Ånyo finns tyngd och tryck bakom orden, hennes röst river av desperation, av ett känsloliv i rörelse oavsett om det gäller kärlek eller politik. Pianot dominerar förstås, men även gitarren har en framträdande roll. Konkurrensen är stenhård i år och Here hade kunnat avvara en handfull låtar, men Alicia Keys lyckas på alla de punkter där det tidigare brustit. (Agnes Arpi)

6. Frida Hyvönen: Kvinor och barn

Frida Hyvönens debut på svenska sträcker sig över alla smärttrösklar när hon med obönhörlig precision gör upp med såväl tidiga, onda minnen och senare en trasig, snedvriden och dysfunktionell kärleksrelation. (JL)

7. Beyoncé: Lemonade

Beyoncé står större och starkare än någonsin tidigare. Oförutsägbar och oslagbar. Kreativt oantastlig när hon arbetar sig igenom vrede, sorg och försoning, med lån från pop och rock, med inslag av jazz, country och blues. (AA)

8. Silvana Imam: Naturkraft

Det här är en berättelse om Silvana Imams eget liv. Och hon är en god berättare. Silvana Imams tilltal, flytet, är henne unikt, och det kan ratas, hatas, gillas eller älskas. Men i Sverige står för något helt eget. (AA)

9. Sam Outlaw: Angeleno

Los Angeles-bon Sam Outlaw backas upp av folk från My Morning Jacket och Dawes i årets skönaste blandning av klassisk pedal steel-country och nyare arrangemang med stråkar, piano och mariachiblås. (JA)

10. Abou Diarra: Koya

Mali fortsätter att leverera briljanta musiker till världsscenen. Senast i raden är Abou Diarra, inspirerad av musiktraditionen i Wassoulouregionen i sydöstra Mali.

Dessutom - här är vår spellista med årets 100 bästa låtar.

TEXT

Johan Lindqvist

johan.lindqvist@gp.se