Härom kvällen fastnade jag på nytt framför Youtube. Men istället för gamla Neil Young-intervjuer och MSNBC:s tröstlösa debatter om det mentala tillståndet hos USA:s debile pajaspresident tittade jag på First Aid Kit. I säkert tre timmar.
Jag såg nya klipp från när de var hos Graham Norton tillsammans med Tom Hanks och jag såg dem uppträda bland trossar och träbänkar på den bisarra sjömanspuben Zum Schellfischposten i Hamburg. Jag tittade på en hel konsert från Paradise Ballroom i Boston. Såg när de rörde Emmylou Harris och Patti Smith till tårar och fick en stående ovation av Paul Simon. Jag återupptäckte de tidiga klippen från Letterman och Conan, charmades på nytt av deras version av Black Sabbaths War pigs och, ja, till slut satt jag även med den där gamla Fleet Foxes-covern från skogsdungen hemma i Enskede. Den som enligt legenden om First Aid Kit satte allt i rörelse.
Man kan nog säga att jag var uppe i varv vid det laget och då familjen redan sov fortsatte jag med att lyssna på de tio låtarna på First Aid Kits nya album Ruins, det första sedan Stay gold från 2014.
Genomproffsigt
Och en sak är säker. Det spelar ingen roll om man tittar på skakiga liveklipp på nätet eller lyssnar till en elegant producerad vinylskiva i alldeles för dyra hörlurar mitt i natten – eller om First Aid Kit spelar ensamma eller tillsammans med sina brittiska och amerikanska musiker – man slås ändå av hur klart och rent Johanna och Klara Söderberg sjunger tillsammans. Hur löjligt snyggt det låter. Hur stabilt det känns. Hur imponerad man blir. Hur genomproffsigt allt känns.
Läs mer: First Aid Kit - låt för låt
Läs mer: Systrarnas kärlek till USA har fått sig en törn
Man viktigare ändå är att First Aid Kit har flyttat fram sina positioner. Visst, vi snackar musikaliska myrsteg, men väsentliga sådana. Kanske direkt avgörande. Inte för att sångerna på Ruins låter väsensskilt annorlunda från tidigare album, men det känns att något har hänt. Uttrycket har breddats och tillsammans med producenten Tucker Martine prövar systrarna nya musikaliska vägar.
Bästa låt de gjort
Redan öppningslåten Rebel heart bjuder på ett tryck och en nyfikenhet som landar i ett närmast Calexicofärgat driv, och i bandets första (och enda) renodlade countrylåt Postcards finns ett rullande honky tonk-piano som inte skulle ha gjort bort sig hos självaste George Jones.
Den enormt charmiga singeln It’s a shame färgas mer av sin analoga orgel än av Klaras akustiska gitarr och albumets verkliga utropstecken – Fireworks! – är som en tidlös soulballad, värkande och vacker, genuin och gripande, kanske den största låt som First Aid Kit har spelat in.
Utvecklats
Dessutom bjuder avslutande Nothing has to be true på såväl svävande arrangemang som lågmält, statiskt brus. Och såklart en akustisk gitarr. Myrsteg, som sagt, men lyssna på To live a life, där Klaras akustiska fingerplock glider över i rena Abbaharmonierna. Den som vågar vinner, brukar det heta, och First Aid Kit behövde utvecklas utan att tappa sin särart. Det har de lverkligen yckats med.
