Framgångarna har inte låtit vänta på sig: Han har vunnit priser på både P3 Guld och Grammisgalan, på den senare bland annat som Årets textförfattare 2016. Och textförfattare, det är han sannerligen.
På fredagens knökfulla spelning på Pustervik är gränsen mellan rap och poesi hårfin. I stunder står Erik Lundin stilla i vitt ljus och rök och mässar fram sina rader, effektfullt och avskalat, för att i nästa stund riva av dem till en bas så tung att trumhinnorna gnisslar. Det är rap i en ovanligt rapp lek med ord, hyperfokuserat och intensivt, från Flodhästar i Colombia till Sett henne till Ratata till Västerort.
LÄS MER:Vårturné för Erik Lundin
LÄS MER: Recension -Erik Lundin skapar guld
Driver upp lokalpatriotismen
Extra roligt blir det förstås när göteborgarna Sammy och Johnny Bennett, Årets nykomling på Grammis 2017, gör honom sällskap på scenen och driver upp lokalpatriotismen och stoltheten i rummet.
Och så är det ju hitsen. Den fantastiska De ba blev så, med sin japanska sampling, är kvällens egentliga huvudnummer, trots att det är under Suedis lika vassa ljus som formuleringar som Suedi-tröjorna framför scenen inte vet till sig av glädje i sin allsång. För att inte tala om Haffla, då publiken med emfas hafflar som kriminella, som de blivit åtalade men aldrig fällda, och fyller i luckorna innan de mäktiga filmkörerna bryter ut. Det hela utmynnar i Annie Lööf, då tempo, hopp och sång går på max.
LÄS MER:Erik Lundin hyllar Bodil Malmsten
Snabb och melodiös
Det blir några riktigt fina stunder på Pustervik. Erik Lundin är snabbt och melodiös på samma gång, underhållande på fler sätt än många artister lyckas med. Det till trots drunknar en hel del av studioinspelningarnas melodier i liveformatets dån, förlorar lite av sin glans. Orden kommer inte till sin fulla rätt.
