Andreas Wijk är en bloggare, modell, modeprofil och influencer från Kungälv med närmare 180 000 följare på Instagram. Han var också en hyggligt uppskattad programledare för SVT:s i övrigt hopplösa programkoncept Salongen, en realityserie i frisörmiljö, som nyligen tog slut. När Andreas Wijk nu släpper sitt debutalbum visar det sig att han dessutom kan sjunga, och att han gör det riktigt bra.
Det mesta tycks alltså ha fallit på plats för honom så varför låter Andreas Wijk så bitter? Efter att ha sjungit om världens alla problem är väl en misslyckad USA-lansering i tonåren inte så mycket att hänga upp sig på. Ryck upp dig och sluta gnäll, vetja, du har ju fortfarande världens chans.
Singeln Numb är väl den som fungerar bäst, men här finns en handfull låtar som gör att Andreas Wijk utan problem kan ta plats intill Melodifestivalens Benjamin Wahlgren och Felix Sandman. Om han vill. Det är i alla fall där någonstans som jag skulle placera Andreas Wijks snygga, slicka, glansigt förpackade men förtvivlat anonyma och rätt uppgivna Mellopop.
Nästan alla låtar avslutas i ett diffust bakgrundssorl, det kan vara studiosnack, charmigt kompistugg eller nån gammal filmdialog, men det som eventuellt kunde har varit ett kul grepp på en av låtarna blir direkt påfrestande när det upprepas sex, sju, åtta gånger.
Att hela sista spåret är en navelskådande spoken word-hyllning till honom själv, en ode till Andreas Wijk, känns typiskt för ett album som borde haft den svengelska undertiteln En millennials klagosång.
