När jag såg Dungen första gången, i samband med en psykedelisk helafton, var jag skeptisk, antagligen lyssnade jag dåligt, i väntan på kvällens huvudakt, Träd, Gräs och Stenar. Herregud, när var det, 2001?
Men när de första skivorna landade i samma veva var det tydligt att det var ett band som på ett vitalt sätt tog sig an svensk progg och psykedelia. Dungen är förvaltare, men även föregångare, inspiratörer, hur många band har inte sedan dess kikat på Gustav Ejstes och hans kompisar och försökt få till ett liknande krispigt och djupt sound?
I grunden har det inte skett särskilt mycket sedan den första skivan. Men Dungen har blivit ett alltmer samspelt band och när de efter en paus på några år – när medlemmarna spelat med alltifrån Amason och The Amazing till Fire! Orchestra och Elephant9 – återigen har anlitat Mattias Glavå som producent är det ett styrkebesked.
Ejstes sång har det där lugnet som infann sig på förra plattan, och låtarna gnistrar som aldrig förr, med Jonas Kullhammar som gäst på saxofon. Franks kaktus, Sova och En dag på sjön är favoriter, liksom En gång om året, en perfekt Dungenlåt, med lyrisk inledning, Ejstes på piano, och ett vansinnigt, melodiskt driv.
