Det räcker inte med oceanen, Perry

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Mike Perry eller Mikael Persson som han egentligen heter, slog igenom med dunder och brak förra sommaren med låten The Ocean. Och säg den som inte har hört den på radio det senaste året, i bilen, på stranden eller i kassakön. I höstas följde han upp sommarhiten med Inside the lines, som fick ett lika varmt mottagande.

Mike Perry är ultramodern, han fångar upp det som spelas på uteställena just nu, tar sig an låtarna och slungar ut dem till publiken i helt nya format – men så att man kan tralla med.

Blygsam publik

På flera meters håll syntes peppen i DJ-båset, glädjen och lyckan över att ha tagit plats på Summerbursts stora scen. Att det var en blygsam skara som hunnit vakna till liv efter gårdagens bravader tycktes han inte bry sig om. Men när han tog tag i Cold med Maroon5 fylldes skaran på något och publiken fick ny energi till att återuppta gårdagens gung, samtidigt som dagens första eldar sprutade ut från scenkanterna.

ANNONS

LÄS MER:Mike Perry: "Summerburst är familjärt"

Men kanske hade jag för höga förväntningar på Mike Perry. I fjol när jag själv stod och dansade tills benen knappt bar till hans första hits förutspådde jag en ny svensk stjärna på househimlen. Men det krävs nog mer tid och fler låtar för att nå dit. Lördagens spelning på Ullevi var som att man hade flyttat ut Skövdes nattklubb Husaren till Kungstorget istället. Det, kombinerat med att Perry stod och hoppade sig svettig på den alldeles för stora scenen för att försöka leva upp till att få ha sitt namn under rubriken Main stage på Summerbursts affischer. Ju mer han hoppade desto bättre skulle det bli, tycktes han tänka.

Men ge det några år så, då kanske Perrys namn är större och fetare på affischerna – och scenshowen betydligt starkare.

ANNONS