Jag älskade den omåttligt charmiga debuten I created disco men kunde aldrig drömma att Harris snart skulle bli en av världens mest åtråvärda artister, som låtskrivare, producent och dj.
Hans fjärde album Motion är egentligen redan en hit,med löjliga sex (!) singlar redan före albumreleasen. Sex radikalt olika låtar som visar på denne skottes stora bredd, från tung acid house och peppig EDM-house till irriterande inställsam radiopop.
Men vad är det han har då, Calvin Harris? I grunden tror jag att det fortfarande är samma underdoggiga glimt i ögat, våghalsiga lekfullhet och spjuveraktighet som gjorde debuten så attraktiv. Själv gillar jag bäst hans tyngre och blippigare sidor, som Slow acid, Overdrive eller Open wide med Big Sean, men inser förstås att det inte är där hans breda potential ligger. Utan snarare i mer tillrättalagda låtar, som Outside med Ellie Goulding.
Som album är Motion egentligen bara för mycket. 15 uppradade klass-spår som alla har uppenbar singelpotential, fast utan någon som helst röd tråd. Radion och dansgolvet är ditt, Calvin, men det är knappt att jag vill kalla detta ett album.
