Lite befarade jag att malinesen Bassekou Kouyatés internationella karriär redan skulle ha peakat vid det här laget –han hyllades tidigt för sitt banbrytande vis att ta den traditionella lutan ngoni in i funkrockens värld.
Men det som började närmast som en gimmick,ett hårdsvängigt band med fyra ngoni-lutspelare, har utvecklats till en självklar plattform för att ta musiken i ständigt nya riktningar.
Här låter han energin och ett ganska ruffigt driv dominera, bjuder in gitarrister och trummisar och organister och visar vem som väger tyngst i ett Mali som på nytt bubblar frenetiskt av musikalisk framåtanda.
