Dino Dervišhalidovićdyker upp i lobbyn till Gothia Towers, med ett stort leende och öppna armar, det vita skägget perfekt trimmat och de mörka ögonen med glimtfunktionen på.
– Det känns alltid väldigt bra att vara i Sverige. Det är ett land som inte har så stor befolkning och ändå har man gjort så stort avtryck på världen. Alla känner till Ikea och Volvo. För att inte tala om Abba och popmusiken som tagit världen med storm, säger han.
Anknytning till Sverige
Han berättar att han även har en personlig koppling till landet: under krigsåren bodde hans fru och deras två barn som flyktingar i Landskrona. Hans dotter har gått i svensk skola och kan fortfarande språket. Med skånsk dialekt, tillägger han och imponerar själv med "tack så mycket" och "hej då".
– Jag känner stor tacksamhet mot detta land som då öppnade sina dörrar för min familj och andra som flydde undan kriget. Hela världens historia är en kedja av krig och flykt som avlöser varandra. Vi ser det bara när det händer oss men nu händer det andra människor. Och återigen har Sverige visat sig vara ett mer välkomnande land än många andra.
I forna Jugoslavien är Dino Merlin en superstjärna som exempelvis i hemstaden Sarajevo lockade en publik på 70 000 personer 2015. Här är han anonym, med undantag för inbitna Eurovision-fans som eventuellt känner igen honom som den något kufige, skäggige mannen som representerat Bosnien två gånger i tävlingen, senast 2011 med låten "Love in Rewind".
Bakgrundsmusik till livet
För svenskar med rötter på Balkan har hans otaliga poplåtar blivit bakgrundsmusik till livet. Det är musik som strömmat ut ur bilstereon när man som barn försökte förstå vad som menas med textraden "Kärleken är ingen tomat" och låtar som alltid funnits med på spellistor under tonårens hemmafester.
Själv beskriver han sin stil som pop med inslag av traditionell folkmusik från Balkan. Hans musik är lika populär i hemlandet Bosnien som i grannländerna i regionen, något som var långt ifrån självklart direkt efter kriget.
När Jugoslavien splittrades fanns en period av splittring även på musikfronten. Att lyssna på "motståndarsidans" musiker var känsligt, i synnerhet då artisterna själva gjorde uttalanden som sågs som tydliga ställningstaganden. I takt med att åren gick vågade sig allt fler artister ut på turnéer i de tidigare krigande länderna i hopp om att återknyta kontakten med publiken.
Symbol för Bosnien
Dino Merlin sågs som något av en symbol för Bosnien och dess nationalbygge - han har till exempel skrivit texten till sången som under kriget fungerade som bosniakernas nationalsång. När han skulle hålla sin första konsert i Belgrad, Serbiens huvudstad, 2011 var därför känslorna på högspänn.
Men publiken verkade inte bry sig om det förflutna. Han sålde slut fem konserter i Belgrad, berättar han triumferande, och uppträdde för över på 60 000 människor.
– Det var en speciell känsla. Det finns inte en enda människa som kan bära all den tunga historia som Balkan rymmer hur länge som helst. Det är en alldeles för stor börda. När man lägger ner den är det en stor befrielse. Ingen av oss är perfekt, jag är inte det heller. Vi gör alla fel men har ett behov av att förlåta och gå vidare. Det finns kanske inget bättre sätt att göra det på än via musiken.
