Angie Stones tre första album var soul i absolut toppklass. Med åren har albumen blivit tråkigare, eller om det är nyhetens behag som falnat, utan att vara kassa. En väldigt vanlig mellanposition för den samtida soulen.
Men på Dream blir det lite fart och intensitet igen, så att den varma nostalgin över när neo-soulen var ny börjar pirra i bröstet. Begin again med Dave Hollister är till exempel en laddad soulduett av finaste slag.
Stone brukar varken luta åt pop-soul eller retrosoulstuket, men på Didn’t break me liksom Quits tar sig Stone och hennes kör an ett 60-taligt sound.
Och här låter Angie Stone bättre än på flera år.
ANNONS
play.spotify.com/artist/2hWr3AjjKOCVmWcwvuT4uM
