Men när Angelique Kidjo kopplar på stora charmen och bjuder på både intensiv dans och brandtal för kvinnor och barn i krig, då går det inte att värja sig. Folk spontangungar, hamnar i självsvängning. Mot slutet också PÅ scen. Fint.
Men som med all musik så gör den sig bäst renodlad: Kidjos afropop är skön, hennes funk är det inte.