Mirja Unge | Var är alla : och andra pjäser

Mirja Unges unika författarröst lämpar sig väl för dramatiken. Lis Hellström Sveningson träffas i solarplexus.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Min första kontakt med Mirja Unges författarskap var en uppläsning, ett parti ur den kommande debutromanen Det var ur munnarna orden kom (1998). Det är ett oförglömligt minne. Av hur hon lät. En röst, en ton från någon annanstans., fylld av starka, fysiska stämningar.

Det är just hur det både låter och känns, som är speciellt med Unges texter. "Det är kroppars ord, med röst och rytm", som dramaturgen Magnus Florin träffande skriver i efterordet till Var är alla : och andra pjäser där Nordstedts nu samlat Unges fem pjäser i bokform.

Efter den framgångsrika starten med romaner och noveller har Unge de senaste åren främst publicerat dramatik. Det kan vi delvis tacka Lars Norén och Ulrika Josephsson för. Som konstnärliga ledare för Riks Drama anade de i hennes språk och stil en dramatiker. De bjöd in henne och resultatet blev pjäsen Var är alla (2005) och turné med Riksteatern. Uppsättningen tog andan ur mig. Sårigheten, de valhänta relationerna och det underliggande hotet om våld – som obarmhärtigt bryter ut, när som helst. Allt finns redan i texten.

ANNONS

Anna Takanen på Göteborgs stadsteater uppfattade också den unika rösten och beställde Mariella (2008), följd av den stora succén Klaras resa (2010).

Unga kvinnor med sköra skal men starka sinnen – eller tvärtom – är motorer i Unges dramatik. I Man är väl fri (2012), skriven för Riksteaterns Länk-projekt där dramatiker skriver för skolor och amatörgrupper, är en klass på skolresa. Fyra kupéer bildar en hel värld av livsavgörande våndor och val.

Johanna (2014) är en omdiktning av Jeanne d'Arc-legenden med den unga kvinnan som en nutida miljökämpe utsatt för många motstridiga krav. Starkare än tidigare framträder där det översinnliga i stilen. Mirja Unge är ingen mystiker, bara känslig, bortom det vanliga. Hennes ton och rytm kommer från samhällets periferi, både den geografiska och mental. Läsningen av pjäserna drabbar starkt. I solarplexus.

ANNONS