När Guns N’ Roses gitarrist Richard Fortus förstod att jag var från Sverige skrattade han glatt och skämtade om när gruppens sångare Axl Rose två år tidigare bet en svensk vakt i låret i Stockholm. Vi sprang på varandra på en efterfest i Tokyo 2008. Några timmar tidigare hade Fortus gästat återförenade X Japan, ett av landets största band, inför drygt 50 000 artigt applåderande fans på en av tre utsålda kvällar på Tokyo Dome. För honom var det något av en kulturkrock.
Ungefär så kan viss sorts musikjournalistik låta, men tack och lov har genren utvecklats från att det är coolt att hänga med stjärnorna och att journalisten ska ta en massa plats. Förutom Fortus – medlem sedan 2002 – har jag aldrig träffat någon i GNR.
Mer om sex och droger än rock’n’rollen
Mick Wall, musikjournalist sedan slutet av 70-talet och författare till många rockbiografier, är däremot fortfarande imponerad av rockmyten, med mer fokus på sex och droger än på själva rock’n’rollen. Om GNR finns en hel del att berätta, galenskaper och tragedier. Los Angeles-bandet debuterade 1987 med Welcome to the jungle. När tredje fullängdaren, ”världens dyraste platta” Chinese democracy, kom 2008 var Axl Rose ensam kvar som diva och diktator. Under årens lopp hade övriga antingen sparkats eller hoppat av. Wall är detaljerad men mer tjatigt uppräknande än spännande. Det handlar om svåra uppväxter, missbruk, bråk och den oberäknelige sångaren; perfektionist, paranoid och visionär. Mest bisarrt är när några i bandkretsen tar till svart magi mot varandra.
GNR fick epitetet ”världens farligaste band”, men syftar det på soundet, knarket eller dålig attityd? Eller på kvinnomisshandel och våldtäktsanklagelser? Wall lägger ingen större vikt vid de flickvänner eller tidigare medarbetare som lämnats i svallvågorna av bandets beteende. Han betraktar rocken som ett område där det belönas och är normaliserat att bete sig illa.
En sanning?
Originaltiteln är The true story of Guns N’Roses men kan det ens finnas en sanning om ett band som kännetecknats av konflikter och som efter den klassiska line-upen med Axl, Slash, Izzy, Duff och Steven haft otaliga andra medlemmar? Den sanning som utkristalliserar sig är att det inte verkar ha varit särskilt roligt att spela i GNR, ens från början. Festandet framstår som desperat, sammanhållningen saknas, musikerna kan inte hantera pengarna eller berömmelsen. Det är mer sorgligt än underhållande. Dessutom är Wall slarvig och upprepande och översättningen ligger för nära engelskan. Han kallar boken en hyllning och det går det inte att komma ifrån misstanken att den både är opportunistiskt utgiven och en ursäkt till Axl Rose för biografin han skrev 2007.
Konsert i Stockholm
29 juni spelar Guns N’ Roses i Stockholm. Turnén som kallas Not in this lifetime … är första gången som Axl, Slash och Duff står på scenen ihop sedan 1993. Från Axls citat om en eventuell återförening har även den svenska titeln hämtats. Förhoppningsvis börjar konserten i tid. Förhoppningsvis stormar inte sångaren av scenen. Förhoppningsvis handlar det inte om attityden, utan om musiken.
