Det värmer för stunden, lite som att kissa i blöjan”. Så motiverar Destination Jönköpings vd Patrik Olderius för GP varför hans hemstad inte längre vill arrangera Melodifestivalen. Det är som att kissa i blöjan. Fast Patrik Olderius har snarare kissat i det blå skåpet. I den stora, härliga Melodifestivalfamiljens blå skåp. Där allt som är jobbigt och problematiskt med festivalen ska gömmas undan och glömmas bort så att det inte kan ifrågasättas eller genomlysas. Där inne, längst in i det mörka hörnet, har Jönköpings öppenhjärtige turist-vd kissat. Visst är det kul?
I en värld där arrangören Live Nation leker tysta leken och i princip vägrar kommentera någonting som har med Melodifestivalen att göra, är ett sådant här citat såklart förlösande att läsa. Plötsligt känner jag mig både befriad och lättad, precis som jag antar att Patrik Olderius gjorde efteråt.
Annars då? Vad finns att säga om lördagens startfält i Melodifestivalen? Vad har ni att vänta er? Tja, Charlotte Perrelli är betydligt bättre på att sjunga än på att skriva texter. Hennes stillsamma bidrag Mitt liv beskrivs som ”reflekterande”, ”personligt” och ”nära”, men det är inte så det känns. Snarare tvärtom.
Ace Wilder är såklart segertippad med sin Thomas G:son-skrivna upptempostänkare och Boris René dansar charmigt och lånar oblygt från Pointer Sisters 80-tal. Prova gärna att byta ut texten i hans refräng ”She’s got that sunshine” mot ”I’m so excited”. Ni kommer inte att bli besvikna. Det funkar klockrent, både budskap och antal stavelser stämmer.
Jag har också sett en bling bling-försedd Adrijana repa sitt Silvana Imam-inspirerade nummer tre gånger. Det är väldigt snyggt med sitt röda sken, dubbla ballerinor och spelande ljuskäglor över scenen. Hela scenens inramning påminner förresten om de lätt klaustrofobiska gångarna med snedtak i de äldsta Star Wars-skeppen, ni vet, lite sci-fi futuristiskt sådär. Men Adrijana måste nog sätta sången lite bättre om hon ska ha någon chans på lördag.
Givetvis har vi också ett hopplöst tokbidrag att ringa och proteströsta på. Youtubegänget De vet du från Lidingö är tydligen en av Sveriges mest bokade liveakter (det finns inte ett dagis eller föräldrakooperativ som humorgruppen missat att besöka) men min tioåring därhemma har redan tröttnat på dem.
Allt är med andra ord som vanligt. Tryggt, välbekant och föga överraskande. Och vad skönt det känns! Trodde aldrig att jag skulle säga det men i en tid av alltmer oberäkenerliga utspel från president Trump, med ett kommande presidentval i Frankrike och en molande osäkerhet kring vad Sverigedemokraterna egentligen kommer att ta sig för om (när) de bjuds in i värmen, känns Melodifestivalen som ett välkommet avbrott i galenskapen. Den riktiga galenskapen, den som pågår utanför den lilla bubbla som vi nu träder in i.
