När jag läser Meg Wolitzers En kvinnas övertygelse är det lätt att förstå att Björn Runge lockats att filmatisera The wife, en annan av hennes närmare tio bästsäljare. Hon har driv i stilen och känsla för den tid och de miljöer där hon placerar sina gestalter, så visst ligger det en film gömd också i denna bok. Den är fylld av nutidssignaler med fokus på kvinnor och den feministiska kampens olika uttryck alltsedan ikonen Gloria Steinems sena 1960-tal.
LÄS MER:Esther Perel omvärderar otroheten
Idel kvinnor i centrum: den unga begåvade Greer och hennes förebild den inspirerande Faith, väninnan Zee och så mannen Cory, Greers tonårskärlek. Han gör en omvänd resa. Hoppar av en lovande karriär för att vårda sin sjuka mamma och överta hennes städjobb.
Detta är en roman om vuxenblivande ( Greers), om sökandet efter ett meningsfullt liv, om maktspelet mellan kvinna och kvinna och det gamla mellan man och kvinna. Om förhållandet också mellan mödrar och söner, ja, inom familjen i stort.
Historierna utspelar sig först i collegemiljö, och sen i en sponsrad organisation som sysslar med kvinnligt mentorskap och välgörenhet och här är Wolitzer suverän när hon med en ironisk underton beskriver välgörenhetsjippon garnerade med drinkar och kanapéer.
Oräkneliga filmer har utspelats sig i amerikansk collegemiljö och igenkänningen är stor när Wolitzer berättar om Greers collegetid fördunklad av ett övergrepp och av det faktum att den notoriske tafsaren och våldtäktskillen, inte slängs ut ur college. Ännu ett tidstecken, här förebådande #metoo.
Genom hela romanen alltså ett vimmel av samtidsmarkörer; där finns de lesbiska, vegetarianerna, de ätstörda, skolbarnen med aggressionsproblem, abortfrågan, klassperspektivet med å ena sidan rika skitstövlar till män och vita välbärgade kvinnor sysslande med välgörenhet och å den andra sidan skildringen av friskolor för ickeprivilegierade.
En kvinnas övertygelse har alltså bredd och stilistisk elegans, men djupet ges inte plats i den tätt packade, flödande historien.
