Manning Marable | Malcolm X

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Han föddes som Malcolm Little i Omaha, Nebraska, 1925. Han blev beryktat, fruktad, hyllad och berömd och till slut en ikon för generationer av svarta amerikaner och vita liberaler, för afrikaner och för muslimer världen över. Han blev vän med afrikanska statsöverhuvuden. De kungliga i Saudiarabien tog emot honom som gäst när han skulle färdas till Mekka för hajj. Hans namn – det som vi känner – är Malcolm X. Han mördades den 21 februari 1965 i Audubons stora balsal i Harlem efter en märklig och mycket dramatisk livsresa.

Den resan gick från en fattig barndom, vidare genom en småkriminell ungdom och några år i fängelse, där han konverterade till islam och anslöt sig till Nation of Islam (NOI). Frisläppt blev han så småningom närmaste medarbetare till NOI:s grundare, den kultförklarade Elijah Muhammad och så vandrade han vidare, bröt med NOI, startade, som den religiöse sökare han var, en egen andlig grupp, Muslim Mosque Inc. Pilgrimsresan till Mekka förvandlade honom. Den separatistiske demagogen började sakta plädera för en tolerantare, mer pluralistisk syn på det vita amerikanska samhället. Istället för avståndstagande sökte han visst samarbete med medborgarrättsrörelserna.

ANNONS

Det är i början av 1963. Vi är två vita som står i ett gathörn i Harlem och väntar på att Martin Luther King skall tala. Det dröjer, en lastbil kommer, på flaket en mick, men ingen Martin Luther King, däremot hans bror som berättar att King just gripits i Alabama. Han talar och därefter dyker MalcolmX upp. Stämningen blir hotfull, vi motas in i en bar av vänliga svarta som barrikaderar dörren. Först när lugnet lagt sig eskorterar de oss en bit bort mot tunnelbanan. Senare skulle jag möta MalcolmX och lyssna till denne suveräne, karismatiske talare, då fruktad av många för sin militanta hållning.

Jag hör hans röst, ser hans eleganta figur, när jag nu läser Manning Marables biografi Malcolm X, ledigt översatt av Stefan Lindgren. Marable var professor i afroamerikanska studier vid Columbia University. Han dog 2011 just när han avslutat boken.

Den belönades med Pulitzerpriset och är en utomordentligt intressant och nyanserande motvikt till den självbiografi, som Malcolm X skrev tillsammans med författaren Alex Haley (Rötter). Den memoaren blev en bästsäljare och kurslitteratur på universiteten. Den bidrog också, menar Marable, till den ikonstatus Malcolm X kom att få. Han förvandlades genom den ”från arg svart militant till en mångkulturell amerikansk ikon”.

ANNONS

Marable har lagt ner ett enormt arbete på denna 713 sidor tjocka bok – den tog honom också tio år av forskning och läsning av brev, dagböcker, intervjuer och dokument, och när FBI:s och New York-polisens arkiv öppnades plöjde han igenom oräkneliga akter. FBI avlyssnade och skuggade Malcolm X så fort han blivit en offentlig talesman för NOI och följde honom på hans resor hemma och utomlands och polisen hade infiltratörer i kretsarna runt honom. Marable anser det troligt att såväl FBI som polisen åtminstone indirekt hade ett finger med i mordet, som aldrig blivit helt klarlagt, trots att tre personer greps och dömdes.

Marable kallar sitt verk för en rekonstruktion av det förflutna och han följer verkligen MalcolmX från barndom till död. Detaljrikt berättar han om Malcolm X liv, utveckling och död och med ett vimmel av namn och vittnesbörder. Det är en komplicerande, fyllig bild av både huvudperson och tid som ges – och av islams intåg på den svarta amerikanska scenen. Marable har forskarens källkritiska och analytiska förmåga och visar sidor av Malcolm X, goda såväl som föga smickrande. Alltid ute på uppdrag, sällan hemma. Ibland inte ens där när hans hustru Betty Shabazz födde barn efter barn. En dålig make och frånvarande far, men en oförtruten arbetare för de svartas sak, så framstår han.

ANNONS

Skildringarna av förbindelsen mellan Muhammad och MalcolmX löper genom boken. Den unge Malcolm var länge hängiven och lojal, sedan alltmer kritisk för att så småningom bryta med Muhammad på grund av hans kvinnoaffärer, girighet och krav på obrottslig lydnad. Han gick ur NOI, alltför ensidigt religiöst, ovilligt att, som MalcolmX önskade, vidga perspektiven ut mot politiken och kampen för de exploaterade fattiga svarta, för afroamerikanen. Berättelsen om hur NOI efter brytningen förföljde och mordhotade Malcolm X är som en deckare.

Kings medborgarrättsliga visioner ställs i det mer reflekterande slutkapitlet mot Malcolm X betydligt radikalare. Här beskriver Marable olika politiska strömningar och han menar att hade MalcolmX fått leva skulle ”hans milda humanism och antirasism ha blivit en plattform för en ny typ av radikal, global etnisk politik”.

Lite övermäktigt detaljerad är nog boken, men den klarlägger suveränt en viktig tid i amerikansk historia. Just nu känns det som att klockan vridits tillbaka, som om bilderna från kravaller och demonstrationer under 60-talet kopieras av dagens protester mot dödsskjutningen av Michael Brown i Ferguson, St Louis.

ÄMNET

ANNONS

Manning Marable var professor i afroamerikanska studier vid Columbia University och dog 2011. Då hade han just avslutat sin biografi Malcolm X, nu översatt av Stefan Lindgren. Boken belönades med Pulitzerpriset.

SKRIBENTEN

Monika Tunbäck-Hanson är kulturskribent och kritiker och medverkar regelbundet i GP. Hon skrev senast om Nadine Gordimer.

ANNONS