Mama Maggie ger barnen hopp

Recension: Mama Maggie, också kallad Egyptens Moder Teresa, har nominerats till Nobels fredspris. En bästsäljare skildrar hennes liv, ödmjukhet och generositet.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ett av mina starkaste minnen från en båtresa i Nilen för länge sedan var synen av de magra, halvnakna, smutsiga barnen som i strandkantens lera rotade efter rester kastade från båtarna. Jag visste inte då att barnen förmodligen tillhörde sopfolket, på arabiska Zabaleen. De bor, 50 000-70 000, i Kairos utkanter, bland annat nära grottberget Mokatham, där de flesta är kristna, kopter.

I dessa, sekelgamla slumområden försöker människorna överleva genom att hämta och sortera sopor från Kairo. De har kunnat sortera och återanvända så mycket som 80 procent, betydligt mer än de multinationella bolag som fått feta kontrakt av staten. Men mindre idag eftersom staten i svininfluensans spår tvingade sopfolket att slakta grisarna som åt upp biologiskt avfall.

ANNONS

Men det finns familjer, som kan se ljusare på sin framtid, detta tack vare hjälp, inte från staten, men från frivilliga medmänniskor. Den mest berömda hjälparen är Mama Maggie, framgångsrik affärskvinna och universitetsprofessor som en dag insåg att hon ville göra något annat av sitt liv. Det har hon gjort med en sådan framgång att hon nominerats till Nobels fredspris, som dock gick till EU det året.

Om hennes liv, hennes starka tro, enorma energi och uppfinningsrikedom berättar boken Mama Maggie skriven av de amerikanska bästsäljarförfattarna Marty Makary och Ellen Vaughn. Det är ingen märkvärdig bok, kompletterad med nutidshistoria, driven, men opersonlig. Det som berör och imponerar är Mama Maggie och allt som denna märkliga kvinna har uträttat.

Hon och hennes organisation Stephen’s Children bygger skolor, yrkescentrum, ordnar med hälsovård och har säkert räddat tusentals barn från eländiga liv och tidig död. Kärleksfullt, ödmjukt och med en stark Gudstro tjänar och hjälper hon människor som annars skulle förbli osynliga, lämnade åt obarmhärtiga öden.

ANNONS