Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Pål Eggerts nya roman utspelar sig på Hisingen.
Pål Eggerts nya roman utspelar sig på Hisingen.

Mörk magi på Pål Eggerts Hisingen

Dödfödd: något hopplöst, omöjligt eller förfelat. Eller som här, något som aldrig borde skett, ett mellanläge – varken död eller levande. Till exempel en myling. Flera sådana dyker upp i den fullmatade men spretiga andra delen av göteborgska Pål Eggerts serie, som blandar socialrealism, urban fantasy och skräck. Titelns tanke knyter även an till första boken Borde vara död.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Genre: Roman
Författare: Pål Eggert
Titel: Dödfödd
Förlag: Swedish Zombie

Här finns fler väsen från den nordiska folktron, som skogsrå och gravrå. Det sistnämnda är Eggerts egen uppfinning, ett förföriskt väsen omstöpt till en mer modern, urban och gotisk form som får sina krafter genom att uppmuntra offrens mörka tankar och självtvivel. 

Gravrået Isa är en av huvudpersonerna, tillsammans med socialarbetaren Sebastian, vars magi för tillfället inte riktigt funkar som den ska. Viktor har just muckat från fängelset och är aspirant till mc-gänget Jägarnas Hundar. Alla har svåra uppväxter, med misshandlande eller sekteristiska föräldrar (Eggert är inte nådig mot religioner, men upprepar sig).

Isa, Sebastian och Viktor är fotfolk i ett slags övernaturligt gängkrig. Samlingspunkten är Lundbygården på Hisingen, ett boende för bland andra hemlösa och missbrukare. Den miljön är grå och mörk redan innan det tillförs ett underjordiskt Göteborg med sex- och slavhandel och ett kriminellt mc-gäng med magiska krafter. Magi kan vara en handelsvara precis som allt annat. 

Eggert uppdaterar folktrons bortbytingar till de samhällets skuggor som ingen i närmiljön saknar, om det så handlar om papperslösa flyktingar, ensamkommande barn eller trafficking. Med magi kan bojor fjättra ännu hårdare, utplåna de människor som en gång var och omforma dem till något säljbart. En annan viktig beståndsdel är äcklet. I de detaljerade beskrivningar av våld (och sex) finns det inte mycket att hämta för den som själv vill kunna använda fantasin.

Inget är svartvitt i boken, men överlag finns en tendens av att berätta för mycket, men ändå lämna läsaren hängande.

Mest läst