Frågan om ett nedskräpat Slottsskogen kom om inte på skam så i alla fall i skymundan framåt 14 i går eftermiddag. Vid den tiden gick gräsmattan och eventuella rester från helgens kalas helt enkelt inte att att skönja, picknickfiltar och campingstolar bildade i stället ett brokigt, tätt mönster i väntan på Symfonikerna underledning av Kent Nagano. Mycket folk betyder också att det blir svårt att hitta kompisarna, särskilt när flaggorna hissas, Kent Nagano slår igång Du gamla, du fria och publiken reser sig upp för att sjunga med. Då hjälper det inte mycket att med mobilen i ena handen och blicken över folkhavet försöka hitta sina bekanta med instruktioner som "Var är du? Jag står till vänster om Symfonikerna. De hissar en flagga nu på två ställen." eller "Var är du? Vinka!".
Göteborgs Symfoniker, som häromdagen gjorde ett omfattande arbetspass med kärleksdramat Gurrelieder i Serneke Arena i Kviberg, gled med lätthet ut i den här sommardagen med ett program som både inleddes och avslutades med Ravel. Via Nielsen, Canteloube och Beethoven kom vi sedan allt längre in i sommarhagen med Alfvén, Peterson-Berger och Grieg.
Exakt alla toner som spelades från scen hördes nog inte bland picknickfirarna, som till exempel familjen Mollberg som rest in från Varberg.Barnen Moa, 9, Arvid, 7 och Vidar, 3 satt tillsammans med mamma Maja och pappa Kristofer på picknickfilt med flaggor, baguetter, frukt och naturell färskost, utvalt av Moa.
- Vi bodde precis här borta i Majorna tidigare och det är roligt med en sån här folkfest där alla kan komma samman, säger Maja Mollberg. Hon är 35 år meddelar Arvid. Pappa är 36.
Lite längre bort på gräsmattan ryker det oroväckande på marken och lite bekymrade är nog också Corrado Motta och Matteo Sanna från Italien och deras kompisar. Blickarna från picknickgrannarna har börjat se lite irriterade ut, tycker de.
- Får vi inte grilla här i dag? undrar killarna som båda studerar på Chalmers och som lagt hamburgare och kyckling på engångsgrillen samtidigt som de funderar på varifrån de egentligen känner igen den svenska nationalsången.
- Just det, det var ett klipp med Zlatan, när han sjöng den, säger Matteo Sanna som har Frölundas SM-guldtröja på sig.
En som bestämt sig för att ge nationaldagen en ordentlig hyllning är Christina Hogan och sonen Atlas Lindeberg. Båda två är klädda i blågula fotbollskläder, nästan från topp till tå.
- Jag är från Kanada och när vi firar nationaldag där den 1 juli då måste alla ha rött och vitt på sig, så jag tänkte att jag ska fira ordentligt när det är dags här också. Jag fick svenskt medborgarskap för två år sedan och var med på en välkomstceremoni här i Slottsskogen, det var så coolt! Detta är det finaste landet, här finns det verkligen något att fira, säger Christina Hogan.
Lite längre bort, uppe på scenen, har Symfonikerna kommit fram till Vid Frösö kyrka av Peterson-Berger och i luften blandas dofter från grillkorv och Piggelin. Ett ostyrigt paraply till skydd för solen snurrar i folkhavet och en såpbubbla stiger mot skyn.
